Borderline -leva med en diagnos

Vem är jag?

Kan inte svara på det.

Jag vet inte själv ännu.

Jag vill hitta mig själv, vem är jag?

Låta tiden visa vem jag är, vill veta nu.

Försöker hitta mig själv.

Det är svårt.

Inga konserter i Europa alls nu, blir ledsen för att de struntar i oss fans. Inte struntar men iallafall.
Men det är inte deras fel, det är BMG´s fel och deras producenter och allt vad det nu är, fanfanfan..
Vill se er igen, många gånger, varje dag, varje sekund kom hit!

BTW - Gud vad de bråkar på Westlife.com - fans blir ovänner pga detta.
Inte ovänner men de som bor i England & Irland kan ju se de hur mycket som helst, medans vi inte kan det.
Och de säger att vi inte är riktiga fans för att vi inte kommer dit istället - men har ju inte råd, vi skiter inte pengar liksom (kan ju önska), men iallafall.

Tycker det är lite dåligt att börja argumentera om en sådan sak, vi är Westlife fans, vi ska hålla ihop.
Let keep the Westlife flag going, you know;)
Saknar er så mycket, </3

Jag älskar er, oavsett vad som händer Westlife <3

Försvinn från mitt liv
Jag hatar dig så jävla mycket
Du har förstört mitt liv.
Du är inte värd någonting, du är patetisk.
Du är död för mig
Men jag vet att du lever, och det gör så jävla ont i mig att veta att du lever, jag hatar dig, men jag älskar dig.
Jag hatar att jag älskar dig pappa.


Du är inte ens värd att bli kallad för min pappa, du har aldrig varit som en pappa för mig.
Jag hatar dig så otroligt mycket, jag vill att du dör.
Jag vill verkligen det, fast du är som död för mig.
I mina tankar är du död men jag vet innerst inne att du lever och jag vill inte veta det.
Jag vill inte höra några "nyheter" om dig, jag vill inte det för det är då jag vet att du fortfarande lever.
Jag vill inte ha dig i mitt liv, inte på något sätt.
Du finns inte här fysiskt men du finns här psykiskt & känslomässigt på grund av mina syskon och andra släktingar frågar om dig och som pratar om dig och du finns här psykiskt för att du har förstört mitt liv.
Jag hatar dig pappa, men ändå älskar jag dig. Och jag hatar det.

Johanna

Hejsan

Har fortfarande inte fått något svar från www.hopp.org
det är lite irreterande för tjejzonen har svarat två gånger redan men ja iallafall - nu till något roligt!
Imorgon åker Jim till Åland - vi trodde 12 h men det är 24 h så nu är jag jätteglad för då kan jag bo hos honom 24 h istället bah yeeah :)
Det var en rolig överraskning faktiskt ! :-)

Halva lovet har gått och jag längtar inte tillbaka till skolan, absolut inte. Jag vill ha lov alltid :)

Johanna

Ingen Bio idag, Emelie ska hem idag.
Jag känner redan att det här lovet kommer att bli välbehövt, kände det några veckor innan också men nu känner jag det verkligen ...

Idag ska jag inte göra något speciellt, vet inte när Emelie åker, så kanske går över till Jim ikväll och spelar The Sims 2 (a)

Jahaja, inget mer för tillfället, men kanske senare.

xx Johanna

Vet inte riktigt hur jag ska starta.

Men jag kan börja att berätta.

Att du finns i hela mitt hjärta.

Med dig finner jag aldrig någon smärta.

Du är något som jag så starkt behöver.

Du är mitt livs lycko-klöver.

Det mest sällsynta och finaste blad.

Som alltid gör mig glad.

Jag är ledsen att vi inte bor i samma stad.

För jag hade velat vara med dig dag och natt.

Så att jag hade fått chansen att höra ditt skratt.

Ditt skratt är för mig den största skatt.

Du får mig att känna mig stark.

Du får mig att stå stadigt på skakig mark.

Skulle göra allt för att bara få vara med dig i en minut.

Hade då önskat att den minuten aldrig tog slut.

För du ger ju mig mitt livs största lycka.

Det kommer jag alltid att tycka.

Jag hoppas du kan förstå.

Att jag saknar dig så.

Du är för mig den mest otroliga vän.

Jag hoppas och har det lite på känn.

Att jag kommer få dig se igen.

Då kan jag ju bara be.

Att jag kommer få se dig le.

Vill att du ska ha det bäst.

För du är ju den personen jag gillar mest.

I din närvaro blir jag varm i hela själen.

Du gör mig lyckligast i världen.

När jag sluter mina ögon är du allt jag ser.

Jag ser hur du står där och ler.

Utan dig klarar jag inte mycket mer.

Jag lever ju för dig och vill alltid vara dig nära.

Att få vara din vän är för mig en stor ära.

Du får mig att vilja flyga omkring.

Utan dig är jag absolut ingenting.

Du ska veta att jag finns för dig och med mig kan du prata om allting.

Så om du behöver någon för att du dåligt mår.

Kom till mig jag kommer att göra allt för att läka dina sår.

Jag hjälper dig å torkar din tår.

Du är för mig den bästa vän och det kommer du för alltid vara i miljoner år.

Du är bättre än alla andra.

Så hoppas att vi alltid kan hålla kontakten med varandra.

Även om jag skulle upp mot himlen vandra.

För dig skulle jag gå över hela norden.

För du är den underbaraste människan på jorden.

Hoppas du lyssnade på dessa sanna orden.


Jag älskar dig Emelie - oförklarigt mycket <3

Emelie är här och hon är min bästaste vän faktiskt <3


Direkt när hon kom innanför dörren, blev jag genast mig själv, alltså glad igen.
Allt det dåliga försvann och kvar är glada Johanna.

Hon är verkligen min energikälla, hon är bäst <3

BTW - vi städade mitt rum igår, det är tomt på golvet, för en gångs skull höhö.

Vi ska rensa min hylla någondag också men vi får se när det blir.

Eftersom det är rent nu kanske jag inte kommer att vara täppt i näsan när jag sover XD

Allt damm är puts väck !

JagÄrGlad // Johanna

Imorgon torsdag kommer Emelie och sedan ska hon med mig till skolan på fredag och sedan är det lov <3

Missbruk (2004) - från papprerna

Johanna vill aldrig börja röka,använda droger eller alkohol. Hemma brukar hon få dricka cider(livsmedelsbutiksinköpt 0, 2) ibland. Johanna har inga tvivel kring att hennes pappa är alkoholberoende,men det är inget de har pratat om tidigare. Hon tycker att det är skönt att hon nu kan prata med sina systrar och sin mamma om hur de har det hemma. Johanna tror inte att hennes mamma har alkoholproblem.  I hennes släkt är det vanligt att barn och vuxna är tillsammans på fester där de vuxna blir onyktra.  Efter skilsmässan blev bestämd tycker hon att pappa varit mer elak mot mamma som då började vara mer hemma hos kusinen när hon är ledig.
Många andra i släkten missbrukar alkohol. 

De jag vet:
Min "pappa"
 
Sedan finns det andra i släkten som jag tycker är det , no name no shame.



xoxo Yoniz

Mamma har i många år funderat på skilsmässa. När hon förstod att barnen mår dåligt av hur de har det hemma bestämde hon sig för att skilja sig. Hon känner en lättnad i att hon har barnens stöd i detta beslut. Hon vet att hon kommer att genomdriva skilsmässan då hon har styrka att fullfölja det hon har bestämt sig för. Hon tycker att både hon och barnen kommer att få det bättre.  Hennes äktenskap har varit traditionellt i den bemärkelsen att det är hon som har haft ansvaret för att allt ska fungera med barn och hem etc. Hon var hemmafru under många år och han har lagt all sin energi på att arbeta. När hon började förvärvsarbeta för några år sedan har ansvarsfördelningen inte förändrats. I perioder har K känt att hon inte orkar med hemmet. Hon har låtit disk och städ vara för att se om han på detta sätt skulle hjälpa till bättre.

Hennes  förhoppning om framtiden är att familjemedlemmarna ska må bra. Hon tror att barnen kommer att må mycket bättre när pappa flyttar ut. Hon önskar att barnen ska få en bättre relation till deras pappa, men att han måste ta hand om sina egna problem. Hon vill att han ska ta sitt ansvar till att ha kontakt med barnen, men tror inte i dagsläget att han kommer ta det. Hon tror inte heller Johanna på lång tid kommer vilja ha någon kontakt med sin pappa. 

Än idag vill jag inte ha någon kontakt med honom, tror aldrig att jag kommer vilja ha det heller.

• Utpräglad nedstämdhet och gråtmildhet som inte svarar mot rådande omständigheter.
• Andra humörstillstånd som spändhet, irritabilitet och ångest.
• Insomnia (sömnsvårigheter, typiskt med tidigt uppvaknande).
• Nedsatt aptit, viktminskning och förstoppning.
• Trötthet och brist på energi.
• Förlust av fysiska (sexuella) begär.
• Koncentrationssvårigheter/tankspriddhet.
• Känslor av skuld och hjälplöshet, låg självkänsla.
• Självmordstankar. (har haft)

Jag har alltid vetat att jag inte är ensam med att ha gått igenom de saker jag har varit med om.
Jag vet att andra varit utsatta för samma sak men ändå har jag känt mig.....ensam.

Det kan bero på att jag inte pratat om det med någon förutom kompisar, familj & släkt.
Socialen också. Men då var jag tvungen, polisen med. Men det är inte samma sak.

Men nu känner jag mig inte ensam längre.

Jag har hittat en person som jag kan reletera med om mycket,  känslor och tankar, vi har en sak gemensamt.

Det känns så skönt att ha någon i min närhet, men det känns så taskigt och säga att det känns skönt, jag vill inte att det ska hända någon, men jag kan inte hjälpa men jag känner faktiskt att det är skönt.
Riktigt jävla skönt, Jag litar på den personen och jag verkligen känner att jag kan berätta saker för henne. Jag har  berättat min stora hemlighet för personen.
Jag känner lite ångest över det, det bara "ploppade" ut. Men det känns ändå skönt att ha sagt det till personen, hon förstår mig på något sätt.

Jag ångrar inte att jag berättade det, men känner lite, ångest ändå, rädd. Jag är inte rädd att hon ska berätta något utan rädd för att det bara "ploppade" ut.
Tänker, "vem ska jag berätta det för härnäst?".

Det är ju så att det bara är Emelie och personen som vet om det.  Ingen annan.

Nu när jag kom hem släppte allt, jag känner mig lättad. Jag började gråta för att jag tänker att jag ska hjälpa mig själv genom terapi eller psykolog och att jag har någon att prata med, som verkligen förstår mig.
Folk säger att de förstår när man berättar för de, men om de själva inte varit utsatta, kan de verkligen inte förstå. De tror att de förstår men de gör det inte.

Jag ska berätta det för fler när jag är över 18, jag måste och ska göra det när jag känner mig redo. Kanske.
Då kan jag bestämma själv över mitt liv och känna mig fri. Och försvinna tills allt är över. Underbart

Tack för att du berättade för mig, Jag är inte ensam längre. Vi två kommer klara det här, nu när vi har varandra.


xoxo // Johanna

Posttraumatisk stressyndrom, PTSD, kan drabba den som varit med om något traumatiskt som påverkar ens liv. Traumat kan vara misshandel, våldtäkt eller en olycka. Du kan ha upplevt krig, övergrepp eller andra allvarliga händelser.

 Symtomen vid posttraumatiskt stressyndrom uppträder vanligtvis inom några veckor efter den traumatiska händelsen, men ibland kommer symtomen först efter månader eller år.

Undvikande innebär att den drabbade försöker undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att personen isolerar sig från familj, vänner och arbetskamrater.

Överdriven vaksamhet och minnesförlust. Den överdrivna vaksamheten innebär onormal lättskrämdhet, irritabilitet, omotiverade vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och sömnstörning.

Jag undrar om det är något jag har. Sökte lite och hittade detta.
Det som är markerat med fet stil stämmer överens med mig eller har gjort.Fast det kanske är långsökt.
txoxo // Johanna

Allt är från socialens papper och utredning 2004, så detta har hänt.
Övergrepp inom familj och släkt

Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.

Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut - även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.

Du är detaljorienterad och sannolikt en praktisk person, som är intresserad av att ta reda på HUR saker fungerar. Du är resultatinriktad och vill helst göra saker på det sätt du är van att göra dem på.

Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.

Nu funkar datan, som vanligt förutom tangentbordet som är trasigt men hellre det än inget alls !

Det som är konstigt är att den låser sig ofta, men men.!

Helgen har gått åt med att fixa datan och varit hemma hos Kusinvitamin och spelat sims (a)

Ska fixa lite till med datan nu så den kanske blir lite snabbare, man kan ju hoppas. :)

xoxo// Jonpanna

Den här låten är massa kärlek <3

And is dedicated to us fans ;) <3

Westlife - "Us against the world"

Us against the world
Against the world
Us against the world
Against the world

You and I, we've been at it so long
I still got the strongest fire
You and I, we still know how to talk
Know how to walk that wire

Sometimes I feel like The world is against me
The sound of your voice, baby
That's what saves me
When we're together I feel so invincible

Cause it's

Us against the world
You and me against them all
If you listen to these words
Know that we are standing tall
I don't ever see the day that
I won't catch you when you fall
Cause it's us against the world tonight

Us against the world
Against the world

There'll be days
We'll be on different sides but
That doesn't last too long
We find ways to get it on track
And know how to turn back on

Sometimes I feel
I can't keep it together
Then you hold me close
And you make it better
When I'm with you
I can feel so unbreakable

Cause it's

Us against the world
You and me against them all
If you listen to these words
Know that we are standing tall
I don't ever see the day that
I won't catch you when you fall
Cause it's us against the world tonight

We're not gonna break
Cause we both still believe
We know what we've got
And we've got what we need alright
We're doing something right...

Cause it's

Us against the world
You and me against them all
If you listen to these words
Know that we are standing tall
I don't ever see the day that
I won't catch you when you fall
Cause it's us against the world tonight

Us against the world
You and me against them all
If you listen to these words
Know that we are standing tall
I don't ever see the day that
I won't catch you when you fall
Us against the world
Yeah it's Us against the world, baby
Us against the world
Tonight

Us against the world
Against the world
Us against the world

DAGENS LÅT<3





Kommer du ihåg när du var som en vän för mig
du vet du var så stor att jag skulle dö för dig
och jag trodde nog att det skulle vara så
i resten av mitt liv för detta skulle ingen kunna ändra på
men så kom den där dagen då du slog mig
lät mig förstå att du bedrog mig
och nu sitter jag ensam
och hatar att jag lät dig ge mig den där känslan


Nu har jag fått nog av dig
du följer aldrig med mig
och du får aldrig mig att må bra




När jag fick dig att se rött
så kunde jag leva på att låta dig skrika dig trött
men när du kommer ett steg närmare än vad du får
så kommer allting bara sluta i öppna sår
som du får mig att blöda ur
för du karvar och vrider din kniv som ett ur
och varje varv allt detta går runt i mig
så känner jag att du måste ut ur mig


Nu ska jag leva själv, nu skall jag leva själv
Allting för mig är bara jag och endast jag 

http://youtube.com/watch?v=pIbf-FM2qkw

Nu kommer det om hur jag mådde då och skolan.

När Johanna tänker på hur hon har det ser hon mest problem. Hon har haft självmordstankar för att hon mår dåligt. Hon tror att till stor del beror på hennes pappas beetendn. Vetskapen om att pappa ska flytta gör att hon mår bättre. Hon känner sig ibland orolig och ledsen att det kanske inte kommer att ske. Hon vill aldrig mer behöva se pappa dricka alkohol och har ingen önskan av att ha kontakt med honom efter att han flyttar. Hon känner att hon,hennes mamma och systrar kommer att kunna umgås mer normalt hemme,te x se på TV i vardagsrummet tillsammans, och därmed må bättre.

När Johanna vill prata någon vuxen om hur hon mår och har det vänder hon sig till sin mamma. Ibland pratar hon med sina systrar och mormor. Tidigare har de i familjen inte pratat om hur de har det hemma,men nu kan de också diskutera detta. Johanna har också pratat mycket med sin kusin Jim. Johanna tycker att han är ett bra stöd för henne. Våren 2002 gick Johanna 4-5 gånger till BUP på samtal för att bearbeta övergreppen hon varit utsatt för. Johanna tyckte inte att samtalen gav henne något och slutade. I skolan har hon träffat en kurator ett par gånger,men vill inte fortsätta med det. Johanna tycker att det är svårt att prata och förklara hur hon tänker och känner. Hon tycker att det är lättare att uttrycka sig i skrift och skriver dikter. Till hösten ska hon pröva att ha mailkontakt med den kvinnliga kuratorn på skolan,för att på så sätt "prata" med en annan vuxen.
( kan ju säga direkt att det inte blev så )

Skolsituation

Johanna går i Ribbyskolan. Hon är skoltrött sedan ett par år tillbaka. Hon gör inte sina läxor och har en del frånvaro. Johanna säger att hon ibland stannat hemma från skolan även om hon inte varit sjuk. Hon har ofta ont i magen. Johanna kände sig mobbad på lågstadie. Hon utvecklades fysiskt redan då,vilket klasskamraterna retade henne för. När Johanna började årskurs 4 satte hon upp en tuffare attityd och blev den "coola" Johanna. Detta säger hon att hon visar genom att använda smink,prata och klä sig coolt. Johanna upplever fortfarande ibland att andra tittar snett på henne.

I skolan tycker Johanna att matematik och fysik är svårast och att svenskan är det hon har lättast för. Hennes drömyrke är att bli modell eller skådespelare (whatafuck haha, inte längre kan jag säga). För att nå detta mål säger Johanna att hon kommer att börja studera ordentligt i årskurs 8 för att få godkända betyg. Hon kommer då att göra som sin storasyster Yennie som är väldigt engagerad i skolarbetet. Johanna vill bli lika duktig som sin storasyster är i skolan.

Under utredningstiden har Johanna och mamma haft möte med skolan och ordnat åtgärdsprogram för Johanna. Detta innebär att Johanna får extraundevisning i matematik, vilket Johanna säger är mycket bra. Hon tycker bra om matematikläraren. Johanna försöker göra sina läxor oftare för att kunna följa med bättre på lektionerna, vilket i sin tur förhoppningsvis leder till att hon tycker att skolan kommer att kännas mer kul att gå till.

Johanna har träffat kuratorn J.P på skolan tå gånger. Ett tredje möte var inbokat, men blev inte av. Johanna vill hellre ha kontakt med den kvinnliga kuratorn A.N. Då hon tycker det är lättare att uttrycka sig i skrift än i tal ska de prova att ha mailkontakt till höstterminen. Johannas mentor är föräldrarledig. Biträdande rektor på skolan förmedlar vad han fått veta av mentorn:

Mentorn bedömde att Johanna inte mådde bra i vintras. Under utvecklingsamtal har mentorn sagt att hon tycker Johanna skulle träffa kuratorn, vilket påbörjades. Johannas frånvaro hade ökat, men då bedömdes inte att åtgärdplanerna behövde göras.
Som ni har läst innan går jag nu omvårdnadsprogrammet och trivs verkligen jättebra och vill bli barnsjuksköterska. Helst på onkologen = Canceravdelning.

ha det bäst // Yoniz

Vår Bild Av Johanna

Johanna är lätt att få kontakt med och vill ha stöd och hjälp. Hon tycker om att prata,men har svårt att klä sina känslor i ord. Hon är mycket duktig i att uttrycka sig i skrift och skriver fina dikter. Johanna verkar vara van att få som hon vill och ger inte gärna med sig när hon bestämt sig för något. Vårt intryck är att Johanna,som många tonåringar, är otrygg och osäker på vem hon är samt vilket värde hon har. För att skydda sig sätter hon upp en tuff attityd mot omgivningen. Vår bild är att hon är ett ensamt barn,eftersom vi hör,när Johanna pratar om sitt liv,att hon hänger upp det mesta i sin tillvaro på sin kusin/bästis Emelie som är den enda hon kan vara sig själv med.

Familjens Situation(2004)

Johanna bor tillsammans med sina föräldrar och sin storasyster,i en lägenhet. Johanna har en storasyster,som flyttat hemifrån,men som bor kvar i samma område. Johanna har flera äldre halvsyskon på pappas sida.
Båda föräldrarna arbetar halvtid.

Johannas mamma har funderat på skilsmässa under flera år då äktenskapet inte har varit bra. Johannas pappa dricker alkohol varje dag och visar inget intresse för barnen. Han är oförutsägbar i humöret och kan bli arg och Johanna berättar att det är svårt att förstå när och varför pappa blir så arg.

Efter att storasyster uttryckt sin oro för hur Johanna mår och har det hemma bestämde sig deras mamma för att söka om skilsmässa. Föräldrarna har börjat att ordna med praktiska göromål kring detta. Johannas pappa söker annat boende och ska flytta senast innan sommaren är slut. Familjemedlemmarna tycker att detta kommer att förändra deras livssituation till det bättre.

Som sagt, detta har hänt. Det är inte allt, mer komemr emn orkar inte just nu, tycker det är jobbigt så börjjar lite smått.

Har någon varit med om samma sak eller något annat så kan ni höra av er!

xoxo// Yoniz

Skrivit mycket idag men detta är det sista. För idag alltså.
Fast funderar på att ta bort bloggen. Jag vill att fler läser och kommenterar men det gör folk inte. Kanske måste göra mer reklam för bloggen?!
Jaja, nog om det.


Nu är jag äntligen klar med engelskan, skulle skriva om boken vi läst - Stone Cold! - Skitdålig bok btw..

Imorgon är det matteprov, sedan på torsdag engelska prov.
Ja, jag SKA till skolan imorgon. Jag MÅSTE.
Eftersom jag ska vara ledig den 20 feb, onsdag nästa vecka måste jag gå till skolan nu..
Vill ha fredag. Fast helst lov. Fast det är inte långt kvar.

Ska gå hem nu. Ska förbi ICA och köpa godis till mamma och köpa kött för det ska vi äta idag. Med ris och sås. Mums!

Så, säger godnatt nu. Fast klockan inte är mycket ^^

Godnatt!

Kram // Yoniz

Hej alla!

Jag lovade ju att jag skulle skriva mer om det blev skilsmässa eller inte mellan Leffe & Carina, när jag visste mer alltså. De har ju hållt på och det är så mycket skvaller och skit just nu så man vet ju aldrig säkert förrän man frågar familjen.

Så här är det, Carina kom ju tillbaka till Leffe pga svartsjuka och hon vill ha kvar huset. Men sedan stack hon...Igen.
Så det blir skilsmässa iallafall. Leffe chattar ju med en annan tjej så Carina blev svartsjuk, Carina hade ju en annan men det gick ingen bra, han var för fjollig tydligen men iallafall.

Vet inte vad jag ska tycka, tänka om detta.
Jag tycker ju synd om familjen, off course.
Men annars vet jag inte. Familjen mår ju inte så bra men det är ju bättre men ändå, och på ett sätt kan jag förstå det, men ändå inte.. För när mamma och min så kallade pappa skiljde sig blev jag ju jätteglad, det var ju en sten som lyftes bort från mina vingar, jag var ju inte ett dugg ledsen, sur, arg liksom, jag ville ju att de skulle skilja sig. Jag var jätteglad!

Men de vill ju inte, så de är ju ledsna, arga & sura. Men ändå glada, för de vill ju se sina föräldrar lyckliga.
Vet inte vad jag ville få fram av detta inlägg, behövde nog skriva av mig och jag lovade ju att skriva mer om detta så nu har jag det !

Puss & Kram alla söta männiksor som läser !