Borderline -leva med en diagnos

Så Nicky Byrne, tidigare medlem av Westlife, ska tävla för Irland (såklart!) i ESC 2016! Så himla kul, glad för hans skull!

Och eftersom Måns vann förra årets ESC så blir finalen detta år i Sverige, och denna gång får Stockholm hålla i evangemanget!

Men en sak är typiskt. Biljetterna är ju slutsålda till finalen, samma dag som dem släpptes. Såklart!

Jag ville gå, men vill ju gå ännu mer nu när Nicky ska vara med! En chans att se en av grabbarna live vill man ju inte missa, speciellt inte när det är i Sverige, för en gångs skull! Men jag har ju inga biljetter....

Men får glädja mig med att han får vara med och tävla, att han är i Stockholm en period och drömma att få träffa honom!!

 

Låten heter Sunlight och har fått bra kritik :) Lyssna och njut!

 

Idag köpte jag ett armband för att stödja en kampanj om psykisk ohälsa. Jag tycker verkligen att det är en ett bra initiativ och armbandet kostar inte mycket heller! Stöd http://www.aldigensam.com du med!!

 

 

Så mycket känslor i luften. Mestadels positiva måste jag säga!

 

Tiden har gått väldigt fort sedan i somras - samtidigt väldigt sakta. 

Min tillvaro i livet förändrades till det bättre den 13 juli då jag inte längre var singel utan i ett förhållande med min kära J.

Så otroligt kär i honom, aldrig upplevt dessa känslor och så mycket känslor. Han är underbar, ställer verkligen upp för mig, och jag för honom!

Vi bodde hos hans far i ca 3 månader sedan beslöt vi för att prova att bo hans mor då det blev för trångt hos hans far! Jag trivs bättre här :) Vi letar eget så klart men det är sjukt svårt..

 

Den 13 oktober firade vi 3 månader genom att gå ut och äta på Maestro i Stockholm, rekommenderas starkt för övrigt! Deras oxfilé är superb!

 

Men nu till det jag egentligen vill skriva om.

Den 17 oktober hade jag o J en myskväll. Vi lagade god middag, han stod för köttet och jag för potatisgratängen! Jättegott blev det! Ett glas gott att dricka och tända ljus! Så romantiskt :)

Sedan beslöt vi oss för att bada bubbelbad, J satte på pianomusik via Spotify för att höja mysfaktorn, det fungerade! 

Men bäst av allt på hela kvällen - J friade till mig i bubbelbadet! Så romantiskt! Jag trodde ALDRIG att jag skulle få en pojvvän och trodde ännu mindre på att få en fästman :) 

Så onsdagen den 21 oktober köpte vi förlovningsringar! Superfina, längtar tills vi har dem! 2 veckor från beställningsdagen sa dem i butiken, man kan ju hoppas att det går fortare!

Kommer känna mig stolt när jag visar upp den! Han är min <3

 

Vi berättade för familj/släkt i söndags, 25 oktober! Så det är även offentligt vilket gör att jag skriver detta mu i bloggen! 

 

Jag är så lycklig. 

Vad är livet?

Livslust. Livsglädje. Livskvalitet.

Liv.

Leva.

Livslängd.

Ett liv.

Ett hjärta som slår.

Blod.

Syre.

Varför leva?

Varför kämpa?

Varför hoppas?

Jag vet vad jag vill. Det är en massa hinder på vägen. Höga och svåra hinder.

Hopp.

Kämpa.

Hjälp.

Försvinna.

Dö.

Jag orkar inte. Jag orkar inte.

Min hjärna går på högvarv.

Jag är så himla frustrerad. Ledsen. Besviken. Arg.

Jag är stark annars hade jag inte levt idag. Men alla har en gräns, ingen klarar allt.

"Hoppet är det sista som lämnar en människa."

You are the sun in my soul.

You are the only one I wanna dream about."

Du har förstört mitt liv. Jag ska ta tillbaka mitt liv.

MITT LIV. INTE DITT. 

M.I.T.T.L.I.V

 

Hur kan du? Tänkte du någonsin på konsekvenserna av dina handlingar? Tänkte du överhuvudtaget?

Nej. 

Egoistisk är du. Bara Du. Du. Du. Du.

 

Jag ska ta tillbaka mitt liv. För du stal så mycket från mig. Dem sakerna kan jag aldrig att få tillbaka.

Jag har ett öppet sår, det har alltid funnits där, men jag har tejpat ihop det med tejp för att skydda mig själv, men nu har såret börja öppna sig mer och mer, tejpen börjar lossna och det gör ondare och ondare ju mer såret öppnar sig. Smärta. Jag är rädd.

 

Du har skadat mig djupare än någon annan, trodde inte att det var möjligt att skada någon så mycket.

Jag trodde inte att du var ett monster. Jag var blind.

Finns många ord till att beskriva dig, inga snälla och fina. Du är INTE en människa.

Jag undrar om du verkligen fattar. Verkligen verkligen fattar.

Isåfall, hur kan du leva med dig själv?

 

 

Varför gör du så mot oskyldiga människor? Vad ger dig rätten?

Vad får dig att göra det? Vad får dig att tro att det inte skadar?

Du är sjuk i huvudet. Obotligt sjuk enligt mig. Ingenting skulle göra dig frisk. Ingen terapi i världen, inga mediciner.

 

Du förtjänar inte att leva.

Det är du som ska ha ångest, Det är du som ska ha panikattacker.

Det är du som ska kämpa varje dag för att vilja leva.

Det är du som ska vilja överdosera vissa dagar. Det är du som ska vilja hoppa framför tåget vissa dagar.

Det är du som ska betala för din sjukhet, inte jag eller någon annan. 

Det är du som ska, det är DU som SKA.

 

 

Jag måste ta tillbaka det.

 

 

Att allting kan vända så fort. Från topp till botten på en sekund. 

Allting, ingenting. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. 

 

 

Den vanliga reaktionen för mig är "fly". Måste stanna upp och tänka efter inte agera i affekt.

 

 

 

På senaste tiden har jag insett mycket. Som att öppna en pandoras ask.

Tankarna virvlar, känslorna svallar. För mycket på en gång. 

 

 

Innerst inne visste jag att när väl asken öppnas så kommer det att bli mycket. 

På ett sätt är det bra att den öppnats, inte öppnats helt för då hade jag inte orkat.

Men det är bra för det har legat där och gnagt på ett sätt. 

Jag valde inte att den skulle öppnas just nu, den gjorde det per automatik kan man säga.

Mitt liv har förändrats mycket i sommar, en ögonöppnare kan man säga.

Förändrats på ett positivt sätt, bara positivt! Min kära pojkvän Jonas <3

Ändringen har lett till denna ögonöppnare. Jag är så tacksam att jag har honom!

Han hjälper mig så otroligt mycket genom att bara finnas till hands!

 

 

 

Skönt att DBT;n kommit igång igen. Det blir jobbigt, men behandlingen ska vara jobbig. Det betyder att den är behövlig och att den hjälper.

Jag har en dipp just nu, och det är okej. Jag måste komma ihåg det.

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndagsgruppen och torsdagsgruppen hade"bråkat" om vem som skulle fä mig tydligen, båda ville ha med mig. 

"Du är eftertraktad och skulle vara ett bra tillskott i båda grupperna så det blev dragkamp om dig och torsdagsgruppen vann så att säga"- Min handledare i DBT;n.

Är fortfarande nervös inför gruppdelen, men som jag skrivit förut så är det skönt att det påbörjas. Vill få det överstökat, vill kunna börja studera. Vill få upp självförtroendet, känna att det är okej att vara bra på någonting, att vara stolt över det är inte fel. Just nu känner jag mig värdelös, men så får jag höra att jag är begåvad och jag tror inte på det, samtidigt blir jag väldigt glad av att höra det. Något positivt, men känns som att dem pratar om någon annan.

Jag vill lära mig allt behandling har att erbjuda. 

Tänk om jag kunde få bättre självkänsla på köpet?

Med bättre självrespekt och självförtroende kanske bättre självkänsla glider med?

Onsdagar och torsdagar i 1 år - håll tummarna.