Borderline -leva med en diagnos

Du har förstört mitt liv. Jag ska ta tillbaka mitt liv.

MITT LIV. INTE DITT. 

M.I.T.T.L.I.V

 

Hur kan du? Tänkte du någonsin på konsekvenserna av dina handlingar? Tänkte du överhuvudtaget?

Nej. 

Egoistisk är du. Bara Du. Du. Du. Du.

 

Jag ska ta tillbaka mitt liv. För du stal så mycket från mig. Dem sakerna kan jag aldrig att få tillbaka.

Jag har ett öppet sår, det har alltid funnits där, men jag har tejpat ihop det med tejp för att skydda mig själv, men nu har såret börja öppna sig mer och mer, tejpen börjar lossna och det gör ondare och ondare ju mer såret öppnar sig. Smärta. Jag är rädd.

 

Du har skadat mig djupare än någon annan, trodde inte att det var möjligt att skada någon så mycket.

Jag trodde inte att du var ett monster. Jag var blind.

Finns många ord till att beskriva dig, inga snälla och fina. Du är INTE en människa.

Jag undrar om du verkligen fattar. Verkligen verkligen fattar.

Isåfall, hur kan du leva med dig själv?

 

 

Varför gör du så mot oskyldiga människor? Vad ger dig rätten?

Vad får dig att göra det? Vad får dig att tro att det inte skadar?

Du är sjuk i huvudet. Obotligt sjuk enligt mig. Ingenting skulle göra dig frisk. Ingen terapi i världen, inga mediciner.

 

Du förtjänar inte att leva.

Det är du som ska ha ångest, Det är du som ska ha panikattacker.

Det är du som ska kämpa varje dag för att vilja leva.

Det är du som ska vilja överdosera vissa dagar. Det är du som ska vilja hoppa framför tåget vissa dagar.

Det är du som ska betala för din sjukhet, inte jag eller någon annan. 

Det är du som ska, det är DU som SKA.

 

 

Jag måste ta tillbaka det.