2012-12-30
14:51:00
gammal text
Jag vill att allt ska bli bra
Jag vill att både du & jag ska få glömma
Men glömma kommer vi aldrig att göra.
Leva med detta resten av våra liv,
ibland känner jag,
varför inte ta slut på detta liv
så är det går över?
Snabbt & Smärtfritt.
Men så tänker jag på
att det inte är värt det.
Jag vill att både du & jag ska få glömma
Men glömma kommer vi aldrig att göra.
Leva med detta resten av våra liv,
ibland känner jag,
varför inte ta slut på detta liv
så är det går över?
Snabbt & Smärtfritt.
Men så tänker jag på
att det inte är värt det.
2012-12-29
13:47:00
mat & bio!
Halloj! Idag ska jag till stan och träffa bästaste Ellinor :-) Jag har saknat henne såå mycket, min bättre halva <3
Vi ska äta middag, praata massor och gå på bio, ska äntligen se sista Twilight filmen :-) sorgligt att det är sista filmen, men det ska bli så kul o se den! Åh Ellinor! Bäst av allt, min Ellinor!
Snart är det nytt år också, 2013. Herregud, nytt år redan. Nya upplevelser väntas för mig. Flytta till eget, och långt bort. Ny stad. Universitet. 2013 blir omställningarnas år för mig!
Ha det bra!
2012-12-28
17:53:53
Yes! äntligen!
Nu har jag lyssnat på Westlife, eller ja egentligen i lördags var det! För första gången sedan Croke Park så lyssnade jag, grät men det visste jag! Men nu kan jag lyssna utan att gråta! HAPPY! Saknat deras låtar o röster sjukt mycket..
Kan inte lyssna på vissa låtar, sorgliga låtar men det kommer det med! Ett steg i taget! Nästa steg blir nog att titta på DVDn!
Kärlek<3
Westlife = Shane Filan's Classic Voice + Nicky Byrne's Husky Voice + Kian Egan's Bass Voice + Mark Feehily's Highnotes = AM I IN HEAVEN? ANGELIC VOICES <3
2012-12-24
10:10:00
God Jul!
God Jul till er alla :) Hoppas ni får en bra jul, det viktigaste är att uppskatta att man kan fira julen, och att man får fira det med dem man tycker om! <3
2012-12-23
16:24:00
Westlife är inte bara musik för mig <3
Westlife <3
Your favourite band isnt your favourite just because of the music. Yes that has a huge part, but its also their personalities. Its that finding out they´re not coming to your city ruins your week. If you´ve seen them live, you can name all the place by heart. It´s the fact that their videos can make you smile with tears streaming down your face. You can make fun of them like you would with your best friend. You do things, such as selling your stuff, just to buy a show ticket, a CD, a shirt, a DVD. You fall in love with their personalities. You cry because you´re so proud of them. You defend them with your life. For some people they´ve saved their lifes. You love their crew as you love the band. They´re the reason why you know some of your best friends. <3
2012-12-23
14:32:00
.-.-.-
jag har drömt drömmen nu igen, den kommer och går. jag vet inte varför jag drömmer den, men ibland kan det gå flera månader och ibland bara några dagar. Jag vill inte drömma den, jag har gjort det i några år nu, typ 5 år. Min Dröm Jag skär mig över allt. Till slut ligger jag på golvet i stora pölar av blod. Jag ser nån som kommer emot mig, sen hör jag en röst som säger förlåt.... Det är Emelie! Hon sätter sig ner bredvid mig och tar min hand i sin. Sen hör jag ett sista förlåt.. För nu är det slut! sedan vaknar jag..
2012-12-22
15:14:00
30 okt 2008
Det är jobbigt att inse att du inte är död. Jag tänker att du är död. Men du är inte det. Allt skulle vara så mycket enklare om du vore död. Då skulle jag inte behöva tänka: " Han finns, men ändå bryr han sig inte." Om du vore död, skulle jag tänka:"Det är över, du är död, du kan inte svika mig mer."
Jag väntar på att du ska ta tag i saker, det är ditt beslut, fast ska jag vara ärlig vet jag inte om jag skulle acceptera dig i mitt liv?!
Men ändå gör du så att jag mår skit. Du måste ju betyda något då, fastän jag inte vill det. Jag önskar att jag inte älskade dig, allt skulle vara enkelt då. Men om du är död blir det samma sak, då är du död, inget kan göras åt saken.
Jag hatar att du inte ens försöker. Vad betyder jag för dig?
Fattar du att allt jag behöver är en nykter pappa, som bryr sig?
Du sårar mig varje dag. Du sviker mig varje dag. Jag väntar. Hoppas? Det vet jag inte.
Jag är besviken på dig. Jag är arg på dig. Du gör mig illa.
2012-12-21
15:06:00
gammal text 2008 !
Jag hatar att älska dig.
Jag älskar honom, men jag vill inte ha någon kontakt med dig. Du har sårat mig. Djupt. "Ända in".
Men jag älskar dig. Det gör jag.
Älskar du mig? Snälla säg att du älskar mig.
Det är det jag har sagt hela tiden. Men när du sa det, att jag hatar att älska honom, så lät det mycket bättre. Det lät, sant.
Du sa det och mitt hjärta stannade, och det var var som om inget annat behövdes sägas. Jag hatar att älska dig.
De få orden beskriver så mycket. Jag hatar att älska dig. Det är verkligen så. Jag vill hata dig. Jag vill inte bry mig om dig. Jag vill inte älska dig. Jag har försökt. Tro mig, jag har verkligen försökt att bara hata dig, jag hatar dig, men ändå älskar jag dig. Jag hatar det. Jag hatar att "vara lik" dig. Inte utseende mässigt, för där är jag lik mamma, utan personligheten.
Jag vill inte vara som du, inte bli som du.
Jag är förvirrad.
Det är många frågor jag har. Bryr du dig verkligen? Varför gör du inget åt problemet? Vad är du rädd för? Har du alltid varit så här? Varför blev du så här? Var det pga uppfostran? Om jag bjöd dig till min student, skulle du komma?Varför har du aldrig sagt att du älskar mig? Älskar du mig? Betyder jag något för dig, eller är jag bara ett utav dina barn? Är du stolt över mig? Om du skulle se mig gråta, skulle du gråta också? Skulle du riskera ditt liv för mig?
Jag har så jävla många frågor, som jag vill ha svar på, men inte vågar fråga. Det är så jävla svårt.
Jag vill att du ska bry dig. Jag vill att du ska ta tag i dina problem.
Jag frågar mig själv; Hur kan jag älska dig, när du inte har funnits där för mig?
Jag vill ju bara höra dig säga ; "Jag är stolt över dig, Jag älskar dig Johanna". Är det så svårt?
Jag älskar honom, men jag vill inte ha någon kontakt med dig. Du har sårat mig. Djupt. "Ända in".
Men jag älskar dig. Det gör jag.
Älskar du mig? Snälla säg att du älskar mig.
2012-12-19
15:12:00
från 2008
Mitt liv är lika mycket värt som en kattlåda.
Själen är förlorad, kan någon hjälpa mig?
Någon som kan lyssna, hjälpa mig?
Någon som kan få mig att känna lycka?
Själen är förlorad, kan någon hjälpa mig?
Någon som kan lyssna, hjälpa mig?
Någon som kan få mig att känna lycka?
2012-12-18
15:02:00
gammal text igen
Hur förklarar man för sina vänner att man har socialfobi? Att man inte längre knappt kan gå utanför dörren, att man inte vill gå till skolan eller kan följa med de att shoppa längre? Att ångesten tar över, kväver mig. Säger åt mig, trakasserar mig inifrån och ut.
Varför kan ni inte förstå? Det kanske är lite mycket begärt men ni kan väl åtminstone acceptera. Acceptera att jag inte är samma person som när jag var 10år. Jag vill inte bli påmind om hur jag var då, hur glad jag var. Hur jag skrattade, hur jag lekte och hur lycklig jag verkade. Jag kommer aldrig mer bli så igen. Jag är för svag för det. Även om jag aldrig var lycklig då. Fråga mig inte längre, varför jag aldrig vill göra något roligt. För det handlar inte om att vilja. Jag skulle jättegärna vilja, om jag orkade och kunde känna glädje i det jag gjorde. Men nu ser livet annorlunda ut. Jag har inte valt det här själv, jag vill inte behöva uppleva ångest/panikångest. Jag vill inte behöva stå ut med självmordstankar eller vara självdestruktiv. Det bara finns där. De har tagit makten över mig. Kontrollerar mig, varje steg jag tar och varje handling jag utför. De gör mig rädd. Rädd för allt. För att andas, existera, behöva vara den jag är. Jag är rädd för mig själv, livrädd. Rädd för vad jag kommer göra om fel redskap hamnar i mina händer. Ett enda litet misstag och jag kanske inte finns mer. Men det är väl det jag vill, egentligen.
Det som håller mig tillbaka är mina anhöriga. Den smärta och sorg de skulle få genomlida om jag försvann skulle jag aldrig någonsin kunna utsätta dem för. Aldrig någonsin. Annars hade jag varit borta för länge sedan. Fast egentligen är det nog mycket värre att behöva se mig såhär. När det gäller min familj t.ex., att behöva se hur jag försvinner bort allt mer och mer. De är maktlösa. Det finns inget de kan göra för att få mig må bättre. De kan bara se på. De måste ändå vara ganska starka som klarar av det, om de nu gör det. Eller också kanske de inte är så starka, de har ännu inte accepterat min situation. Att deras dotter lider av depression & socialfobi och kanske ännu mer?
Vad vet jag, har ju inte fått någon diagnos ännu, men det kommer väl nu när jag ska börja gå hos BUP.
Varför kan ni inte förstå? Det kanske är lite mycket begärt men ni kan väl åtminstone acceptera. Acceptera att jag inte är samma person som när jag var 10år. Jag vill inte bli påmind om hur jag var då, hur glad jag var. Hur jag skrattade, hur jag lekte och hur lycklig jag verkade. Jag kommer aldrig mer bli så igen. Jag är för svag för det. Även om jag aldrig var lycklig då. Fråga mig inte längre, varför jag aldrig vill göra något roligt. För det handlar inte om att vilja. Jag skulle jättegärna vilja, om jag orkade och kunde känna glädje i det jag gjorde. Men nu ser livet annorlunda ut. Jag har inte valt det här själv, jag vill inte behöva uppleva ångest/panikångest. Jag vill inte behöva stå ut med självmordstankar eller vara självdestruktiv. Det bara finns där. De har tagit makten över mig. Kontrollerar mig, varje steg jag tar och varje handling jag utför. De gör mig rädd. Rädd för allt. För att andas, existera, behöva vara den jag är. Jag är rädd för mig själv, livrädd. Rädd för vad jag kommer göra om fel redskap hamnar i mina händer. Ett enda litet misstag och jag kanske inte finns mer. Men det är väl det jag vill, egentligen.
Det som håller mig tillbaka är mina anhöriga. Den smärta och sorg de skulle få genomlida om jag försvann skulle jag aldrig någonsin kunna utsätta dem för. Aldrig någonsin. Annars hade jag varit borta för länge sedan. Fast egentligen är det nog mycket värre att behöva se mig såhär. När det gäller min familj t.ex., att behöva se hur jag försvinner bort allt mer och mer. De är maktlösa. Det finns inget de kan göra för att få mig må bättre. De kan bara se på. De måste ändå vara ganska starka som klarar av det, om de nu gör det. Eller också kanske de inte är så starka, de har ännu inte accepterat min situation. Att deras dotter lider av depression & socialfobi och kanske ännu mer?
Vad vet jag, har ju inte fått någon diagnos ännu, men det kommer väl nu när jag ska börja gå hos BUP.
2012-12-17
14:55:56
en till gammal text
Hur kan något göra så jävla ont i hjärtat, i hela kroppen.
Jag vill skära upp och kasta bort alla känslorna, men det går inte.
De sitter så djupt. Nu ska man börja gå hos en psykolog också.
Jag vill vara glad. Jag vill vara positiv men negativitet omringar mig som ett mörk moln med blixtrar av känslor som åker i genom mig, som jag inte vet vad jag ska göra av eller vad det är för känslor.
Dö, och inte ha några känslor kvar är en jättebra utväg.
Men den utvägen tänker jag inte ta.
Tänker vara stark. Försöka iallafall.
Jag vill att du ska dö.
Ni som inte vet vad jag pratar om kan inte förstå, ni säger att ni förstår men det gör ni inte. Tack för att ni bryr er, det är det jag behöver veta och jag älskar er.
Men ni kan inte förstå om ni själva inte varit med om det. // Jown
Jag vill skära upp och kasta bort alla känslorna, men det går inte.
De sitter så djupt. Nu ska man börja gå hos en psykolog också.
Jag vill vara glad. Jag vill vara positiv men negativitet omringar mig som ett mörk moln med blixtrar av känslor som åker i genom mig, som jag inte vet vad jag ska göra av eller vad det är för känslor.
Dö, och inte ha några känslor kvar är en jättebra utväg.
Men den utvägen tänker jag inte ta.
Tänker vara stark. Försöka iallafall.
Jag vill att du ska dö.
Ni som inte vet vad jag pratar om kan inte förstå, ni säger att ni förstår men det gör ni inte. Tack för att ni bryr er, det är det jag behöver veta och jag älskar er.
Men ni kan inte förstå om ni själva inte varit med om det. // Jown
2012-12-17
14:32:16
gammal text från 2008
Jag vill dö! Vad finns det för mening med mitt liv??? Varför föddes jag, just jag? Jag vill inte leva. Varför kan jag inte bara dö? Är det meningen att jag skulle födas för att plågas så? Jag vill bara dö, för det var väl därför jag föddes? Alla föds för att dö, men det är bara jag som föddes för att plågas och aldrig dö. Det känns så i alla fall.....
2012-12-17
08:40:34
en gammal text från 12 sep 2007
ibland vill jag bara vara osynlig, jag vill försvinna bara för ett tag , vara osynlig. Jag vill men det går inte. Jag måste rycka upp mig nu men det är inte lätt, jag saknar de så mycket och en massa händer och jag vill att allt ska bli bra men när det blir bra, för det kommer väl det att bli? Jag kommer ändå att minnas, de här åren. Jag vill försvinna och komma tillbaka till ett annat liv.
2012-12-13
13:06:00
Beslutsångest
Hej hallå! HJÄLP...
Igår kom antagningsbeskedet från högskolan/universitetet! Jag har ju sökt överallt i Sverige, och jag är reserv i Stockholm, Växjö, Örebro och Karlstad.
Men, viktigast av allt..Jag är antagen i Östersund, trodde inte det var sant. Jag kom in direkt, det trodde jag verkligen inte!
Jag ville helst komma in lite närmare Stockholm, helst Karlstad eller Örebro! Jag har bra reservplatser där, ligger på plats 4 i karlstad, 8 i Växjö och plats 8 i Örebro! I Stockholm ligger jag på plats 54!
Då är det här med boende. Det är ju svårt. Min kompis pluggar i Östersund nu, hon ska flytta till ett annat studentboende nästa termin, så jag kan ta över hennes stuga. 15 min med buss typ från universitetet. Från stugan till busshållsplatsen tar det ca 7 min. Bussen går ca 3 gånger i timmen!
Jag gjorde en intresseanmälan och jag får den om jag svarar ja innan imorgon. Varför är jag sååå feg?
Men bo ensam i en stuga, låter inte såå lockande. Snarare läskigt. Samtidigt har jag eget badrum och kök! Och det är på en camping, flera andra studenter bor där, stugan liggger mitt i smeten så kommer ändå vara runt andra stugor, inte i någon utkant! Värme, el och vatten ingår i Hyran. Hyran är på ca 2500, inte mycket alls.
Ones in a lifetime change. Jag vill ju plugga för fan. Jag har kommit in på det jag vill, har en stuga till mitt förfogande, varför är jag sååå feg? Blir så irriterad på mig själv. Jävla nojjor man har.
Hade det varit en lägenhet minst 1 trappa upp hade jag inte tvekat en sekund, men bara för att det är en stuga, så börjar jag tveka "/
Vem som helst kan ju komma in, genom dörren eller fönster, bor man högre upp är chansen mindre ;P
Vad ska jag göra?
Det är bara jag som kan besluta det, jag vet. ÅÅÅÅH.
Men om det inte fungerar, kan jag alltid åka hem, som ett misslyckande, Nej usch. Fast samtidigt kan jag ta stugan, fungerar det inte, leta nytt! 3 månaders uppsägningstid är det ju men vafasen, värt det! 2 hyror ett tag får väl bli så, men kan jag inte sova pga rädslan så måste det bli så.
Åka hem och hoppa av känns ju surt...No way! men det är ju ett alternativ, det sista alternativet dock.
Nej, kan inte besluta mig förrän jag pratat med dem, och fått svar på alla mina frågor!
HJÄLP.
2012-12-07
10:08:38
Yeei!
Nu är det inte bara Kians fru Jodi som följer mig på Twitter utan även Shanes fru Gillian :) OCH, bäst utav ALLT... SHANE Följer MIG på TWITTER!!! Kan inte fatta ;P Han såg mitt tweet, bara det får mig att leeeeee det största av leenden! Jag skrev typ; Hej Shane, jag bara undrar om du följer något svensk fan? Om inte, så är det dags att ändra på det, följ mig ;-)
Och det gjorde haaan :D
LYCKA!
Igår var det min älskade väns födelsedag, Ellinor Edfors, så slänger in ett Grattis i efterskott här med :) <3
Snart ses vi, och då blir det Twilight på bio :) Och nyårsfest, saknar min bättre halva <3
