Borderline -leva med en diagnos

Slutade efter en lektion, vi tittade på en film "En sång för Martin" . Gud vad hans hustru var irreterande. Orkade inte räkna på hur många gånger hos sa "Pusskalas" & "Martin".

Nu ska jag äta lite.
Puss

Kommer inte träffa söt på 3 veckor :(
förra helgen kunde hon inte för hon skulle umgås med mor sin, denna helg kan inte jag, för att jag är sjuk.
Nästa helg kan inte hon för då ska hon åka 24 timmars båt.
bajs på det.

är hemma idag också från skolan, jag orkar inte hålla upp huvudet, känns som om det är fullt med snor i hela hjärnan, förlåt låter äckligt. Men så är det.
Kan inte sova på nätterna, sover/vilar hela dagarna.

så gissa vad jag ska göra nu ?
Försöka läsa lite om demens, sedan försöka sova/vila.

hoppas ni mår bättre än jag, alltså inte är sjuka ^^
go´natt

PTSD - igen.
jag tror fortfarande att jag har det, men eftersom BUP aldrig hör av sig, får jag ingen diagnos. Fuck off.

Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, hos barn och unga, kan uppkomma från vissa traumatiska händelser som upplevs så svåra att barnet inte klarar av att ta sig igenom krisen utan drabbas av dessa psykiska symtom. Det bästa sättet för ett barn att komma över en traumatisk händelse är föräldrarnas eller någon annan viktig vuxens möjlighet att hantera det som har hänt.

Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, efter engelskans posttraumatic stress disorder, är en form av ångestsyndrom. Förutom PTSD ingår även fobier, paniksyndrom, social ångest, tvångssyndrom (obsessive compulsive disorder, OCD) och generaliserat ångestsyndrom bland ångestsyndromen.

De flesta barn klarar av normal psykisk stress, till exempel om föräldrarna skiljer sig. Men vissa traumatiska händelser kan upplevas så svåra att barnet inte klarar av att ta sig igenom krisen utan drabbas av psykiska symtom, vanligen så kallat posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. En traumatisk upplevelse kan underminera barnets tilltro till omvärlden och därmed till den egna förmågan att fungera i den.

Traumatiska händelser som kan utlösa PTSD hos barn kan vara:

• sexuella övergrepp - ett antal gånger
• misshandel och hot
• olycksfall och svår sjukdom
• att bevittna våld, svåra olyckshändelser eller naturkatastrofer 
• att ha upplevt krig, våld, hot, utsatthet och flykt, exempelvis som flyktingbarn.

Att utsättas för sexuella övergrepp eller misshandel under barn- eller ungdomsåren ökar risken för att utveckla PTSD som vuxen.

Barnets reaktion på en kris eller en traumatisk händelse beror bland annat på vilken känslomässig och fysisk utvecklingsnivå barnet befinner sig i vid tiden för händelsen.

Barnets upplevelse är också beroende av föräldrarnas och omgivningens möjlighet att ge psykisk, fysisk och social trygghet. För barn i kris är det ganska vanligt att även föräldrarnas förmåga att skydda barnet är begränsad, vilket kan medföra en förlust av den trygghet som utgör grunden i barnets tillvaro.

Symtom

Barn tar skada av traumatiska händelser på ett likartat sätt som vuxna, men symtomen kan variera beroende på barnets utvecklingsnivå.

Man brukar beskriva tre symtomgrupper vid PTSD:

• Återupplevande. Typiskt för tillståndet är att barnet återupplever den traumatiska händelsen om och om igen, ofta när det försöker somna. Det är inte ovanligt att barn upprepar ett visst beteende i lek, teckningar och tal.
• Undvikande. Barnet betraktar de hemska händelserna utifrån ett sakligt och oberört perspektiv, vilket kan tolkas som tecken på att barnet inte har blivit påverkat. (så var det när jag var litet, men nu bubblar allting upp). Barn med PTSD verkar ofta håglösa, likgiltiga och vill inte längre leka med sina kamrater.
• Överdriven vaksamhet. Motvilja att gå till skolan, sömnsvårigheter, retlighet och mörkerrädsla är vanligt.

Bebisar och förskolebarn kan få ångestsymtom som separationsrädsla, främlingsrädsla, rädsla för monster eller djur, undvikande av vissa situationer, sömnsvårigheter, upptagenhet av vissa ord eller symboler som kan ha ett samband med den traumatiska händelsen.

Sök vård

Om ett barn varit med om en traumatisk händelse och uppvisar symtom på PTSD, bör psykolog eller psykiater kontaktas för professionell hjälp. Inledningsvis kan ett samtal med föräldrarna eller andra vuxna runt barnet vara tillräckligt för att man ska kunna hjälpa barnet. Det går bra att vända sig direkt till den öppna barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.

Undersökning

Diagnosen ställs av en psykolog eller en psykiater genom observation och/eller samtal med barnet och när det är möjligt även med föräldrarna.

Vid diagnos används vanligen den internationella diagnosmanualen DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) där olika kriterier ska vara uppfyllda för PTSD.

Behandling

Det bästa sättet för ett barn att komma över en traumatisk händelse är föräldrarnas eller någon annan viktig vuxens möjlighet att hantera det som har hänt. Många studier visar att vissa barn med tiden spontant återhämtar sig från PTSD, men symtomen kan finnas kvar under många år. PTSD bör därför vanligen behandlas av en psykolog.

En viktig del av den psykoterapeutiska behandlingen är bearbetning, det vill säga att man successivt går igenom händelsen för att komma till rätta med symtomen. Barn som har PTSD vill ofta helt undvika minnen av eller påminnelser om det som har hänt, vilket försvårar behandlingen. Det finns andra sätt att, genom lek eller genom att låta barnet rita och måla, hjälpa barnet att bearbeta händelsen.

Behandlingen syftar också till att lära barnet att kontrollera stressreaktioner och att få trygga sociala band och social kompetens.

Det är viktigt att föräldrarna eller andra vuxna som finns i barnets nära vardagsmiljö är med i behandlingen.

Jaha, nu har man 3 timmars håltimme innan sista lektionen, kul. jag ska träna på alfabetet i teckenspråk,
jag kan a -p nu:)

Lyssna på mp3 och titta runt lite på datan, förhoppningsvis så går tiden fort:)

Emma är en svikare, hon sa att hon skulle sitta här med mig o träna teckenspråk, men hon följer med de andra till Handen istället, vilket jag inte tänker göra. Och inte vill heller. Tänker sitta här & träna teckenspråk själv, :)
Uttnyttja tiden.

SVIKAREN :




kramsi till alla förutom Emma !