Borderline -leva med en diagnos

Jag ska chocka er. Jag sitter i skolan.

Cuz if you liked it then you should have put a ring on it
If you liked it then you should have put a ring on it
Don't be mad once you see that he want it
If you liked it then you should have put a ring on it

I put gloss on my lips, a man on my hips
Hold me tighter than my Dereon jeans
Acting up, drink in my cup
I could care less what you think
I need no permission, did I mention
Don't pay him any attention
Cuz you had your turn
But now you gonna learn
What it really feels to miss me

Cuz if you liked it then you should have put a ring on it
If you liked it then you should have put a ring on it
Don't be mad once you see that he want it
If you liked it then you should have put a ring on it

Don't treat me like things of this world
I'm not that kind of girl
Your love is what I prefer, what I deserve
He's a man that makes me and takes me
And delivers me to a destiny, to infinity and beyond
Pull me into your arms
Say I'm not the one you own
If you don't, you'll be alone
And like a ghost, I'll be gone

All the single ladies
Now put your hands up

Länge har jag varit stressad. Inte stressad fysiskt, utan psykist. Känt att allt hänger på mina axlar. Det har varit att jag inte vet hur jag ska göra, eller förklara så att folk förstår, att det är mitt ansvar och bla bla bla. Både min psykiska ohälsa, mitt mående lix men även andra saker. Vet jag att någon inte mår bra - då vill jag finnas där för personen. Stödja.
Men just nu orkar jag inte. Jag måste fokusera på mig själv och jag tycker inte om det. Jag vill hjälpa andra - men jag måste hjälpa mig själv först, men det är svårt när man alltid har agerat "psykolog". När någon vill prata eller mår dåligt så lyssnar jag. Jag tycker om det, och ge råd & stöd. Och folk säger att jag är skitduktig på det och det är kul att höra, självklart. Men jag är en mycket medlidande person så om jag vet hur någon känner, eller mår, så börjar jag må likadant.
Man kan säga att när ett par väntar barn, kvinann är gravid och känner av allt och har alla symtom, så kan mannen bli sympati-gravid, känner likadant som kvinnan, jag är väl lite så. Jag får sympati-känslor som är så starka att jag mår dåligt.

Sedan att jag mår dåligt överhuvudtaget gör det ju inte bättre, men det var inte det här som jag tänkte skriva om.
Stress. Jag har som sagt varit stressad för min psykiska ohälsa,stödja andra, "stå och stampa" & skolan.
Det jag menar emd "stå och stampa" är att jag inte dirket har kommit någon vart med min psykiska ohälsa, jag har bytt behandlare och nu ska min behandlare sluta, så då måste jag nu få en till som jag ska lära känna och börja prata med, sedan fyller jag 18 om 7 månader och då får jag inte gå kvar på BUP längre utan måste vidare till vuxenpsyk, vilket gör mig stressad också.
Skolan är det ju närvaro & betygen men det hade vi möte om igår. Jag,mamma,rektorn & två av mina lärare Eva & Lisa.
Vi gjorde en åtgärdsplan och det är nu bestämt att jag ska göra vissa ämnen, så att jag kan koncentrera mig på mig själv. Och gå en dag i veckan till skolan. Jag gillade rektorn skarpt och mamma också, som mamma sa "hon hade skinn på näsan". Det första hon frågade var hur jag mådde, och när jag berättade så sa hon - "okej, det viktigaste just nu är att få dig att må bra, kunna koncentrera dig på dig själv". INGEN annan i skolan har sagt så. De har bara tänkt på närvaro & betyg. Fastän jag har sagt hur det ligger till o så. Det kändes så jävla skönt att hon sa så. Jag kände liksom...TACK, någon lyssnar.
Jag kommer kanske få gå i 4 år på gymnasiet istället för 3 - samma som Ellinor antar jag, men då är vi tillsammans! ;)

Men jag gillar rektorn skarpt asså, !
Jag tänker inte ropa hej redan men jag kanske ska få förlängd APU - eftersom det går så bra på APU. De ska försöka hitta en plats till mig! Jag hoppas och jag håller tummarna. Det känns så jävla skönt att det är avklarat.

Nej, nu ska jag göra ett arbete om Fonus.
Ha det gött , Johanna