Borderline -leva med en diagnos

Hej
Det här kommer kanske att bli ett långt inlägg men det kommer att handla om Tisdag(igår) och Onsdag(idag).

Tjäna!

Nu är det tre arbetsdagar kvar och jag börjar få lite smått panik. Jag vill inte tillbaka till skolan, jag vill vara kvar. Jag vill jobba.

Jag blir ledsen när du inte förstår men det är mitt fel också eftersom jag inte kan förklara.

Du förstår på ett sätt säger du men ändå förstår du inte att det är en sjukdom. Du tycker det är löjligt.

Jag blev faktiskt jävligt besviken på dig när du sa det.

Yoniz

När jag skaffade min blogg så skrev jag nästan aldrig. Och jag hörde folk prata om att det är som en vana, att man skriver om minsta lilla och jag tänkte : What? - nej men gud så är det väl inte.

Men nu känner jag precis likadant. Jag skriver för min egen skull, när jag känner att jag behöver skriva av mig om något, min barndom eller något som hänt under dagen. Jag skriver också för folk som vill läsa, som jag inte träffar ofta blandannat.
Och för folk som bara läser den som kanske haft en liknande barndom på något sätt som vill läsa.
Jag skriver inte bara om min barndom, jag skriver om allt som jag vill skriva om, allt som faller mig in.
Långa som korta inlägg.

Hoppas fler hittar hit !

xoxo Johanna

Missbruk (2004) - från papprerna

Johanna vill aldrig börja röka,använda droger eller alkohol. Hemma brukar hon få dricka cider(livsmedelsbutiksinköpt 0, 2) ibland. Johanna har inga tvivel kring att hennes pappa är alkoholberoende,men det är inget de har pratat om tidigare. Hon tycker att det är skönt att hon nu kan prata med sina systrar och sin mamma om hur de har det hemma. Johanna tror inte att hennes mamma har alkoholproblem.  I hennes släkt är det vanligt att barn och vuxna är tillsammans på fester där de vuxna blir onyktra.  Efter skilsmässan blev bestämd tycker hon att pappa varit mer elak mot mamma som då började vara mer hemma hos kusinen när hon är ledig.
Många andra i släkten missbrukar alkohol. 

De jag vet:
Min "pappa"
 
Sedan finns det andra i släkten som jag tycker är det , no name no shame.



xoxo Yoniz

Mamma har i många år funderat på skilsmässa. När hon förstod att barnen mår dåligt av hur de har det hemma bestämde hon sig för att skilja sig. Hon känner en lättnad i att hon har barnens stöd i detta beslut. Hon vet att hon kommer att genomdriva skilsmässan då hon har styrka att fullfölja det hon har bestämt sig för. Hon tycker att både hon och barnen kommer att få det bättre.  Hennes äktenskap har varit traditionellt i den bemärkelsen att det är hon som har haft ansvaret för att allt ska fungera med barn och hem etc. Hon var hemmafru under många år och han har lagt all sin energi på att arbeta. När hon började förvärvsarbeta för några år sedan har ansvarsfördelningen inte förändrats. I perioder har K känt att hon inte orkar med hemmet. Hon har låtit disk och städ vara för att se om han på detta sätt skulle hjälpa till bättre.

Hennes  förhoppning om framtiden är att familjemedlemmarna ska må bra. Hon tror att barnen kommer att må mycket bättre när pappa flyttar ut. Hon önskar att barnen ska få en bättre relation till deras pappa, men att han måste ta hand om sina egna problem. Hon vill att han ska ta sitt ansvar till att ha kontakt med barnen, men tror inte i dagsläget att han kommer ta det. Hon tror inte heller Johanna på lång tid kommer vilja ha någon kontakt med sin pappa. 

Än idag vill jag inte ha någon kontakt med honom, tror aldrig att jag kommer vilja ha det heller.

• Utpräglad nedstämdhet och gråtmildhet som inte svarar mot rådande omständigheter.
• Andra humörstillstånd som spändhet, irritabilitet och ångest.
• Insomnia (sömnsvårigheter, typiskt med tidigt uppvaknande).
• Nedsatt aptit, viktminskning och förstoppning.
• Trötthet och brist på energi.
• Förlust av fysiska (sexuella) begär.
• Koncentrationssvårigheter/tankspriddhet.
• Känslor av skuld och hjälplöshet, låg självkänsla.
• Självmordstankar. (har haft)

Jag har alltid vetat att jag inte är ensam med att ha gått igenom de saker jag har varit med om.
Jag vet att andra varit utsatta för samma sak men ändå har jag känt mig.....ensam.

Det kan bero på att jag inte pratat om det med någon förutom kompisar, familj & släkt.
Socialen också. Men då var jag tvungen, polisen med. Men det är inte samma sak.

Men nu känner jag mig inte ensam längre.

Jag har hittat en person som jag kan reletera med om mycket,  känslor och tankar, vi har en sak gemensamt.

Det känns så skönt att ha någon i min närhet, men det känns så taskigt och säga att det känns skönt, jag vill inte att det ska hända någon, men jag kan inte hjälpa men jag känner faktiskt att det är skönt.
Riktigt jävla skönt, Jag litar på den personen och jag verkligen känner att jag kan berätta saker för henne. Jag har  berättat min stora hemlighet för personen.
Jag känner lite ångest över det, det bara "ploppade" ut. Men det känns ändå skönt att ha sagt det till personen, hon förstår mig på något sätt.

Jag ångrar inte att jag berättade det, men känner lite, ångest ändå, rädd. Jag är inte rädd att hon ska berätta något utan rädd för att det bara "ploppade" ut.
Tänker, "vem ska jag berätta det för härnäst?".

Det är ju så att det bara är Emelie och personen som vet om det.  Ingen annan.

Nu när jag kom hem släppte allt, jag känner mig lättad. Jag började gråta för att jag tänker att jag ska hjälpa mig själv genom terapi eller psykolog och att jag har någon att prata med, som verkligen förstår mig.
Folk säger att de förstår när man berättar för de, men om de själva inte varit utsatta, kan de verkligen inte förstå. De tror att de förstår men de gör det inte.

Jag ska berätta det för fler när jag är över 18, jag måste och ska göra det när jag känner mig redo. Kanske.
Då kan jag bestämma själv över mitt liv och känna mig fri. Och försvinna tills allt är över. Underbart

Tack för att du berättade för mig, Jag är inte ensam längre. Vi två kommer klara det här, nu när vi har varandra.


xoxo // Johanna

Allt är från socialens papper och utredning 2004, så detta har hänt.
Övergrepp inom familj och släkt

Nu kommer det om hur jag mådde då och skolan.

När Johanna tänker på hur hon har det ser hon mest problem. Hon har haft självmordstankar för att hon mår dåligt. Hon tror att till stor del beror på hennes pappas beetendn. Vetskapen om att pappa ska flytta gör att hon mår bättre. Hon känner sig ibland orolig och ledsen att det kanske inte kommer att ske. Hon vill aldrig mer behöva se pappa dricka alkohol och har ingen önskan av att ha kontakt med honom efter att han flyttar. Hon känner att hon,hennes mamma och systrar kommer att kunna umgås mer normalt hemme,te x se på TV i vardagsrummet tillsammans, och därmed må bättre.

När Johanna vill prata någon vuxen om hur hon mår och har det vänder hon sig till sin mamma. Ibland pratar hon med sina systrar och mormor. Tidigare har de i familjen inte pratat om hur de har det hemma,men nu kan de också diskutera detta. Johanna har också pratat mycket med sin kusin Jim. Johanna tycker att han är ett bra stöd för henne. Våren 2002 gick Johanna 4-5 gånger till BUP på samtal för att bearbeta övergreppen hon varit utsatt för. Johanna tyckte inte att samtalen gav henne något och slutade. I skolan har hon träffat en kurator ett par gånger,men vill inte fortsätta med det. Johanna tycker att det är svårt att prata och förklara hur hon tänker och känner. Hon tycker att det är lättare att uttrycka sig i skrift och skriver dikter. Till hösten ska hon pröva att ha mailkontakt med den kvinnliga kuratorn på skolan,för att på så sätt "prata" med en annan vuxen.
( kan ju säga direkt att det inte blev så )

Skolsituation

Johanna går i Ribbyskolan. Hon är skoltrött sedan ett par år tillbaka. Hon gör inte sina läxor och har en del frånvaro. Johanna säger att hon ibland stannat hemma från skolan även om hon inte varit sjuk. Hon har ofta ont i magen. Johanna kände sig mobbad på lågstadie. Hon utvecklades fysiskt redan då,vilket klasskamraterna retade henne för. När Johanna började årskurs 4 satte hon upp en tuffare attityd och blev den "coola" Johanna. Detta säger hon att hon visar genom att använda smink,prata och klä sig coolt. Johanna upplever fortfarande ibland att andra tittar snett på henne.

I skolan tycker Johanna att matematik och fysik är svårast och att svenskan är det hon har lättast för. Hennes drömyrke är att bli modell eller skådespelare (whatafuck haha, inte längre kan jag säga). För att nå detta mål säger Johanna att hon kommer att börja studera ordentligt i årskurs 8 för att få godkända betyg. Hon kommer då att göra som sin storasyster Yennie som är väldigt engagerad i skolarbetet. Johanna vill bli lika duktig som sin storasyster är i skolan.

Under utredningstiden har Johanna och mamma haft möte med skolan och ordnat åtgärdsprogram för Johanna. Detta innebär att Johanna får extraundevisning i matematik, vilket Johanna säger är mycket bra. Hon tycker bra om matematikläraren. Johanna försöker göra sina läxor oftare för att kunna följa med bättre på lektionerna, vilket i sin tur förhoppningsvis leder till att hon tycker att skolan kommer att kännas mer kul att gå till.

Johanna har träffat kuratorn J.P på skolan tå gånger. Ett tredje möte var inbokat, men blev inte av. Johanna vill hellre ha kontakt med den kvinnliga kuratorn A.N. Då hon tycker det är lättare att uttrycka sig i skrift än i tal ska de prova att ha mailkontakt till höstterminen. Johannas mentor är föräldrarledig. Biträdande rektor på skolan förmedlar vad han fått veta av mentorn:

Mentorn bedömde att Johanna inte mådde bra i vintras. Under utvecklingsamtal har mentorn sagt att hon tycker Johanna skulle träffa kuratorn, vilket påbörjades. Johannas frånvaro hade ökat, men då bedömdes inte att åtgärdplanerna behövde göras.
Som ni har läst innan går jag nu omvårdnadsprogrammet och trivs verkligen jättebra och vill bli barnsjuksköterska. Helst på onkologen = Canceravdelning.

ha det bäst // Yoniz

Vår Bild Av Johanna

Johanna är lätt att få kontakt med och vill ha stöd och hjälp. Hon tycker om att prata,men har svårt att klä sina känslor i ord. Hon är mycket duktig i att uttrycka sig i skrift och skriver fina dikter. Johanna verkar vara van att få som hon vill och ger inte gärna med sig när hon bestämt sig för något. Vårt intryck är att Johanna,som många tonåringar, är otrygg och osäker på vem hon är samt vilket värde hon har. För att skydda sig sätter hon upp en tuff attityd mot omgivningen. Vår bild är att hon är ett ensamt barn,eftersom vi hör,när Johanna pratar om sitt liv,att hon hänger upp det mesta i sin tillvaro på sin kusin/bästis Emelie som är den enda hon kan vara sig själv med.

Familjens Situation(2004)

Johanna bor tillsammans med sina föräldrar och sin storasyster,i en lägenhet. Johanna har en storasyster,som flyttat hemifrån,men som bor kvar i samma område. Johanna har flera äldre halvsyskon på pappas sida.
Båda föräldrarna arbetar halvtid.

Johannas mamma har funderat på skilsmässa under flera år då äktenskapet inte har varit bra. Johannas pappa dricker alkohol varje dag och visar inget intresse för barnen. Han är oförutsägbar i humöret och kan bli arg och Johanna berättar att det är svårt att förstå när och varför pappa blir så arg.

Efter att storasyster uttryckt sin oro för hur Johanna mår och har det hemma bestämde sig deras mamma för att söka om skilsmässa. Föräldrarna har börjat att ordna med praktiska göromål kring detta. Johannas pappa söker annat boende och ska flytta senast innan sommaren är slut. Familjemedlemmarna tycker att detta kommer att förändra deras livssituation till det bättre.

Som sagt, detta har hänt. Det är inte allt, mer komemr emn orkar inte just nu, tycker det är jobbigt så börjjar lite smått.

Har någon varit med om samma sak eller något annat så kan ni höra av er!

xoxo// Yoniz