Borderline -leva med en diagnos

Att allting kan vända så fort. Från topp till botten på en sekund. 

Allting, ingenting. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. 

 

 

Den vanliga reaktionen för mig är "fly". Måste stanna upp och tänka efter inte agera i affekt.

 

 

 

På senaste tiden har jag insett mycket. Som att öppna en pandoras ask.

Tankarna virvlar, känslorna svallar. För mycket på en gång. 

 

 

Innerst inne visste jag att när väl asken öppnas så kommer det att bli mycket. 

På ett sätt är det bra att den öppnats, inte öppnats helt för då hade jag inte orkat.

Men det är bra för det har legat där och gnagt på ett sätt. 

Jag valde inte att den skulle öppnas just nu, den gjorde det per automatik kan man säga.

Mitt liv har förändrats mycket i sommar, en ögonöppnare kan man säga.

Förändrats på ett positivt sätt, bara positivt! Min kära pojkvän Jonas <3

Ändringen har lett till denna ögonöppnare. Jag är så tacksam att jag har honom!

Han hjälper mig så otroligt mycket genom att bara finnas till hands!

 

 

 

Skönt att DBT;n kommit igång igen. Det blir jobbigt, men behandlingen ska vara jobbig. Det betyder att den är behövlig och att den hjälper.

Jag har en dipp just nu, och det är okej. Jag måste komma ihåg det.