2012-12-22
15:14:00
30 okt 2008
Det är jobbigt att inse att du inte är död. Jag tänker att du är död. Men du är inte det. Allt skulle vara så mycket enklare om du vore död. Då skulle jag inte behöva tänka: " Han finns, men ändå bryr han sig inte." Om du vore död, skulle jag tänka:"Det är över, du är död, du kan inte svika mig mer."
Jag väntar på att du ska ta tag i saker, det är ditt beslut, fast ska jag vara ärlig vet jag inte om jag skulle acceptera dig i mitt liv?!
Men ändå gör du så att jag mår skit. Du måste ju betyda något då, fastän jag inte vill det. Jag önskar att jag inte älskade dig, allt skulle vara enkelt då. Men om du är död blir det samma sak, då är du död, inget kan göras åt saken.
Jag hatar att du inte ens försöker. Vad betyder jag för dig?
Fattar du att allt jag behöver är en nykter pappa, som bryr sig?
Du sårar mig varje dag. Du sviker mig varje dag. Jag väntar. Hoppas? Det vet jag inte.
Jag är besviken på dig. Jag är arg på dig. Du gör mig illa.
2012-12-21
15:06:00
gammal text 2008 !
Det är det jag har sagt hela tiden. Men när du sa det, att jag hatar att älska honom, så lät det mycket bättre. Det lät, sant.
Du sa det och mitt hjärta stannade, och det var var som om inget annat behövdes sägas. Jag hatar att älska dig.
De få orden beskriver så mycket. Jag hatar att älska dig. Det är verkligen så. Jag vill hata dig. Jag vill inte bry mig om dig. Jag vill inte älska dig. Jag har försökt. Tro mig, jag har verkligen försökt att bara hata dig, jag hatar dig, men ändå älskar jag dig. Jag hatar det. Jag hatar att "vara lik" dig. Inte utseende mässigt, för där är jag lik mamma, utan personligheten.
Jag vill inte vara som du, inte bli som du.
Jag är förvirrad.
Det är många frågor jag har. Bryr du dig verkligen? Varför gör du inget åt problemet? Vad är du rädd för? Har du alltid varit så här? Varför blev du så här? Var det pga uppfostran? Om jag bjöd dig till min student, skulle du komma?Varför har du aldrig sagt att du älskar mig? Älskar du mig? Betyder jag något för dig, eller är jag bara ett utav dina barn? Är du stolt över mig? Om du skulle se mig gråta, skulle du gråta också? Skulle du riskera ditt liv för mig?
Jag har så jävla många frågor, som jag vill ha svar på, men inte vågar fråga. Det är så jävla svårt.
Jag vill att du ska bry dig. Jag vill att du ska ta tag i dina problem.
Jag frågar mig själv; Hur kan jag älska dig, när du inte har funnits där för mig?
Jag vill ju bara höra dig säga ; "Jag är stolt över dig, Jag älskar dig Johanna". Är det så svårt?
Jag älskar honom, men jag vill inte ha någon kontakt med dig. Du har sårat mig. Djupt. "Ända in".
Men jag älskar dig. Det gör jag.
Älskar du mig? Snälla säg att du älskar mig.
2012-12-19
15:12:00
från 2008
Själen är förlorad, kan någon hjälpa mig?
Någon som kan lyssna, hjälpa mig?
Någon som kan få mig att känna lycka?
2012-12-18
15:02:00
gammal text igen
Varför kan ni inte förstå? Det kanske är lite mycket begärt men ni kan väl åtminstone acceptera. Acceptera att jag inte är samma person som när jag var 10år. Jag vill inte bli påmind om hur jag var då, hur glad jag var. Hur jag skrattade, hur jag lekte och hur lycklig jag verkade. Jag kommer aldrig mer bli så igen. Jag är för svag för det. Även om jag aldrig var lycklig då. Fråga mig inte längre, varför jag aldrig vill göra något roligt. För det handlar inte om att vilja. Jag skulle jättegärna vilja, om jag orkade och kunde känna glädje i det jag gjorde. Men nu ser livet annorlunda ut. Jag har inte valt det här själv, jag vill inte behöva uppleva ångest/panikångest. Jag vill inte behöva stå ut med självmordstankar eller vara självdestruktiv. Det bara finns där. De har tagit makten över mig. Kontrollerar mig, varje steg jag tar och varje handling jag utför. De gör mig rädd. Rädd för allt. För att andas, existera, behöva vara den jag är. Jag är rädd för mig själv, livrädd. Rädd för vad jag kommer göra om fel redskap hamnar i mina händer. Ett enda litet misstag och jag kanske inte finns mer. Men det är väl det jag vill, egentligen.
Det som håller mig tillbaka är mina anhöriga. Den smärta och sorg de skulle få genomlida om jag försvann skulle jag aldrig någonsin kunna utsätta dem för. Aldrig någonsin. Annars hade jag varit borta för länge sedan. Fast egentligen är det nog mycket värre att behöva se mig såhär. När det gäller min familj t.ex., att behöva se hur jag försvinner bort allt mer och mer. De är maktlösa. Det finns inget de kan göra för att få mig må bättre. De kan bara se på. De måste ändå vara ganska starka som klarar av det, om de nu gör det. Eller också kanske de inte är så starka, de har ännu inte accepterat min situation. Att deras dotter lider av depression & socialfobi och kanske ännu mer?
Vad vet jag, har ju inte fått någon diagnos ännu, men det kommer väl nu när jag ska börja gå hos BUP.
2012-12-17
14:55:56
en till gammal text
Jag vill skära upp och kasta bort alla känslorna, men det går inte.
De sitter så djupt. Nu ska man börja gå hos en psykolog också.
Jag vill vara glad. Jag vill vara positiv men negativitet omringar mig som ett mörk moln med blixtrar av känslor som åker i genom mig, som jag inte vet vad jag ska göra av eller vad det är för känslor.
Dö, och inte ha några känslor kvar är en jättebra utväg.
Men den utvägen tänker jag inte ta.
Tänker vara stark. Försöka iallafall.
Jag vill att du ska dö.
Ni som inte vet vad jag pratar om kan inte förstå, ni säger att ni förstår men det gör ni inte. Tack för att ni bryr er, det är det jag behöver veta och jag älskar er.
Men ni kan inte förstå om ni själva inte varit med om det. // Jown
2012-12-17
14:32:16
gammal text från 2008
2012-12-17
08:40:34
en gammal text från 12 sep 2007
2012-10-21
15:15:27
21 oktober 2012
2012-10-19
10:18:00
19 oktober 2012
2012-10-16
10:06:19
-.-
2012-10-10
14:16:00
surtant
2012-09-18
11:07:33
motto
2012-08-23
13:45:00
Westlife= kärlek
2012-08-15
13:36:43
minnen<3
2012-08-01
08:55:23
The best band forever<3
2012-07-23
12:18:00
westlife <3
W - henever I hear their music, I cannot help my feelings not to uplift
E - vry cell awakes, every nerve shakes
S - ince I was a child, they been in my life
T - he timber of their voices lingers, they are my ultimate singers
L - ads from Ireland, stars of dreamy land
I - will always remain the biggest fan of these guys, no but's and why's
F - orever and for always, their music are the best
E - ntertaining my soul, giving inspiration to reach my goal
2012-07-17
12:54:00
.
Jag vill inget hellre än få tillbaka dig, vill att allt ska vara som förut. Kom tillbaka, som den du är, snälla?
Jag ångrar att det har fått gå så långt, vi pratar inte med varandra, hur har det blivit såhär?
Jag tänker göra allt jag kan för att vi ska förbli vi, det är ju du och jag, hand i hand genom livet, remember?
Tänker inte låta detta rinna ut i sanden, det måste bli som förut, annars slutar jag existera.
Tack för att du tog upp det igår, jag fick en käftsmäll vilket jag behövde för att vakna och jag har börjat inse vart detta är påväg om vi inte tar tag i det här.
Tänker inte förlora denna vänskap som betyder mer än någon kan ana, jag älskar dig <3
2012-07-14
16:27:24
heartbroken
Den sista bilden på Westlife den 23 juni 2012 på Croke Park, Dublin. Dagen vi tvingades säga hejdå, jag kommer aldrig glömma den dagen.
Den otroliga känslan av gemenskap och kärlek till dem. Samtidigt som det var jobbigt, alla grät.
Westlife grät, vilket var svårt att se men samtidigt skönt, jag har aldrig gråtit så mycket.
Samtidigt kände jag mig så JÄVLA glad att jag fick vara med på den sista konserten och säga hejdå!
Jag är så himla stolt över dem, kommer aldrig att glömma. Inte många förstår min kärlek till dem, eller hur stor del av mitt liv de har varit, fortfarande är! Alltid kommer att vara!
14 år. 14 hitsinglar. 4 utsålda Croke Park konserter. 4 underbara personer. En livslång kärlek.
Vill inte förstå att det är över. Men det är över, men kärleken, musiken och stoltheten kommer alltid att finnas kvar!
Det är inte min bild utan tagen från google.
2012-06-24
14:57:00
:'(
2012-06-23
15:03:00
this isn't goodbye <3
