2012-12-21
15:06:00
gammal text 2008 !
Det är det jag har sagt hela tiden. Men när du sa det, att jag hatar att älska honom, så lät det mycket bättre. Det lät, sant.
Du sa det och mitt hjärta stannade, och det var var som om inget annat behövdes sägas. Jag hatar att älska dig.
De få orden beskriver så mycket. Jag hatar att älska dig. Det är verkligen så. Jag vill hata dig. Jag vill inte bry mig om dig. Jag vill inte älska dig. Jag har försökt. Tro mig, jag har verkligen försökt att bara hata dig, jag hatar dig, men ändå älskar jag dig. Jag hatar det. Jag hatar att "vara lik" dig. Inte utseende mässigt, för där är jag lik mamma, utan personligheten.
Jag vill inte vara som du, inte bli som du.
Jag är förvirrad.
Det är många frågor jag har. Bryr du dig verkligen? Varför gör du inget åt problemet? Vad är du rädd för? Har du alltid varit så här? Varför blev du så här? Var det pga uppfostran? Om jag bjöd dig till min student, skulle du komma?Varför har du aldrig sagt att du älskar mig? Älskar du mig? Betyder jag något för dig, eller är jag bara ett utav dina barn? Är du stolt över mig? Om du skulle se mig gråta, skulle du gråta också? Skulle du riskera ditt liv för mig?
Jag har så jävla många frågor, som jag vill ha svar på, men inte vågar fråga. Det är så jävla svårt.
Jag vill att du ska bry dig. Jag vill att du ska ta tag i dina problem.
Jag frågar mig själv; Hur kan jag älska dig, när du inte har funnits där för mig?
Jag vill ju bara höra dig säga ; "Jag är stolt över dig, Jag älskar dig Johanna". Är det så svårt?
Jag älskar honom, men jag vill inte ha någon kontakt med dig. Du har sårat mig. Djupt. "Ända in".
Men jag älskar dig. Det gör jag.
Älskar du mig? Snälla säg att du älskar mig.
