Borderline -leva med en diagnos

2012-12-22
15:14:00

30 okt 2008

Det är jobbigt att inse att du inte är död. Jag tänker att du är död. Men du är inte det. Allt skulle vara så mycket enklare om du vore död. Då skulle jag inte behöva tänka: " Han finns, men ändå bryr han sig inte." Om du vore död, skulle jag tänka:"Det är över, du är död, du kan inte svika mig mer."

Jag väntar på att du ska ta tag i saker, det är ditt beslut, fast ska jag vara ärlig vet jag inte om jag skulle acceptera dig i mitt liv?!
Men ändå gör du så att jag mår skit. Du måste ju betyda något då, fastän jag inte vill det. Jag önskar att jag inte älskade dig, allt skulle vara enkelt då. Men om du är död blir det samma sak, då är du död, inget kan göras åt saken.

Jag hatar att du inte ens försöker. Vad betyder jag för dig?


Fattar du att allt jag behöver är en nykter pappa, som bryr sig?
Du sårar mig varje dag. Du sviker mig varje dag. Jag väntar. Hoppas? Det vet jag inte.
Jag är besviken på dig. Jag är arg på dig. Du gör mig illa.


Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: