Borderline -leva med en diagnos

Det är ju självklart nervöst, det ska jag inte sticka under stolen med. 

Och det kommer att bli jobbigt, vissa delar av behandlingen mer och andra mindre.

Men så får det vara, denna behandlingsform har jag hört mycket positivt om så det bör ju även vara positivt för mig! 

Så DBT:n är 2 gånger i veckan med en gruppdel där man tränar färdigheter samt en individuell terapisession med kontaktpersonen där man går igenom problematiken och vad man vill jobba med. Är så glad att jag fick behålla "L" som min kontaktperson eftersom jag träffat henne flera gånger och jag känner mig trygg med henne.

Är nervös inför gruppsessionerna, med min bakrund med social fobi har jag extra bagage kan man väl säga. Jag har jobbat mycket med min sociala fobi och har hittat färdigheter till att klara mig i vardagen som jag tyckt varit viktiga. När det var som värst gick jag väldigt sällan ut, fick panikattacker när jag låste upp ytterdörren! 

Men tillbaka till ämnet. Gruppsessionerna är som sagt 1 gång i veckan, det finns 2 grupper, måndagsgruppen samt torsdagsgruppen. Jag kommer med all säkerhet hamna i måndagsgruppen och kanske redan nästa vecka! 

Det beror lite på vad som bestäms på DBT-teamets möte imorgon om det blir på måndag eller nästa måndag! 

Jag är redo och vill bara köra igång helt enkelt. Att dra ut på det känns meningslös. Försäkringskassan har redan dragit ut på tiden gällande svar på om jag får ta en distanskurs via komvux. Suck.

Nästa vecka börjar veckoschemat där man ska fylla i känslor och reaktioner på triggers varje dag. Och om det inte är något en dag ska man skriva hur man mår oavsett. 

Så ja, nu är det på gång och nu ska jag fortsätta läsa en bok.

Japp, har börjat läsa böcker igen ;-)