Borderline -leva med en diagnos

2009-01-10
11:54:28

Ems<3
Emelie<3
gumman, jag har känt dig jävligt länge nu
den som jag verkligen kan va mig själv med, är du
allt började med Östnora & att vi är kusiner!
du har funnits för mig, & alltid vetat vad jag känner
ibland har vi småbråkat med det har alltid löst sig
detta starka band vi har emellan oss, har inte knäckts
& det kommer inte hända, för det är för starkt för att ta sönder
alla gånger vi har varit osams... det är sånt man glömmer
för utan lite bråk ibland så är man inte riktiga vänner
du säger ofta att det löser sig, & jag är säker på att det stämmer
vi har varandra i alla väder, i alla år, timmar & minuter
om du någongång skulle lämna mig, det hade varit slutet
för du får mig att stå på jorden som aldrig förr
& om du mår skit, så ska jag finnas där utan för din dörr
jag lovar gumman, jag ska göra allt för att få det att alltid vara vi två
för utan dig, vet jag inte vad jag skulle göra. det är Jown & Ems , det är bara så
jag älskar dig. & jag hoppas du förstår nu hjärtat
om vi slutar ses, då kommer smärtan
för när jag känner mig ensam, är det till dig jag drars
då tänker jag på dej & jag önskar att du vore här
vi fixar allt tillsammans
& vi går igenom livet, bara vi har varandra <3

2009-01-10
11:47:21

ord.
put every stupid and boring day in the wastepaper basket
and god please give me some good-life-chances



Jown






2008-11-22
18:34:17

fanfanfan
vissa sår läker aldrig. De är för djupa.

2008-11-21
09:08:01

-
För en stund kändes det som om världen stod still. Sedan tittade jag upp och såg att allt var som vanligt.
Johanna

2008-10-27
13:09:47

glöm inte

När mitt hjärta har stannat.

När jag ligger på marken helt blek.

När jag har slutat andas.

När jag inte lever mer.

När jag bara är ett minne för er.

När jag bara finns på kort och inte längre i verkligheten.

Kom då ihåg att jag älskar er och vakar över er för alltid.


2008-10-23
13:03:15

´`
Du är inte dina tankar.



xx Johanna

2008-08-07
12:19:17

Flickan..
Flickans lilla hjärta, Flickans lilla själ.
Flikcan vill ej skada, Flickan vill ju väl.
Flickans svarta ögon, Flickans lilla mun.
Snälla du förlåt henne, fast hon varit dum.
Flickan höjer kniven, Flickan ler helt kallt.
Fast hon länge lidigt, ska det nu bli slut på allt.
Flickans blod nu rinner, det färgar golvet rött.
Flickan bryr sig inte, Flickan sover sött.
Flickan orkade inte, tyckte det blev bäst så här.
Flickan var ju så säker, på att hon bara var till besvär.


Nu ska jag spela sims medans jag väntar på att Emelie ska komma.
Bamsekram

2008-08-07
12:14:00

poem
Jag går på hoppets torg, ensam i min stora sorg,
mörkret från gränderna sprider sig till mitt hjärta,
där växer min smärta, regnet faller ner från skyn,
jag tar mitt första steg ner i byn, vinden blåser,
smeker mitt hår, medan jag sakta mot döden går.

2008-08-05
15:26:49

svart.
En gammal dikt jag hittade i min diktbok. Som börjar bli gammal & trasig, vill ha en ny :'/


Här ser ni en flicka med ett svart hjärta. Ett hjärta fullt av hat.
Ett hjärta där ingen kärlek tränger in.
Detta hjärta tillhör denna flicka,
Ett hjärta som snart slagit sina sista slag.





BajBaj

2008-07-02
17:37:08

.
"En sann vän är en som vet att du är ett bra ägg även om ditt skal är litet sprucket."



Jown

2008-07-01
18:29:28

tårarna faller ändå
Jag skulle inte gråta
men tårarna har sin egen väg
och faller ändå på min kind.
Vad gör väl det att solen skiner
och jag borde vara glad
när min barndom gör mig så liten och svag.
Vad gör väl det att solen skiner.
Tårarna faller ändå på min kind.


Jown

2008-07-01
18:26:05

liten igen.
Jag önskar att jag vore liten igen.
Helt ovetande om hur grym världen är.
Liten igen, då det var någon annan som tänkte åt en.
Men nu måste man tänka själv och noga.
Innan man tar steget - steget ut i världen.


Jown

2008-06-09
13:22:35

Jag erkänner;
Jag erkänner, jag ljuger om det för alla till och med mig själv, men inte nu längre. 
Det har kommit tillbaka. Jag orkar inte dölja det längre. Jag har fått nog.


Jag är rädd,rädd för mig själv.
Jag trodde att den perioden i mitt liv aldrig skulle komma tillbaka.
Jag litar inte på mig själv.
Ska jag ignorera detta eller ska jag ringa och säga det här?
Vad kommer att hända då?
Är jag beredd på konsekvenserna?'
Kommer de att ta mig på allvar då?
Eller kommer de att avfärda det som mindre viktigt?
På ett sätt vill jag inte att det ska hända
men en del av mig vill det.
Känns som om det är den enda utvägen.
Bara en gång. Jag tror inte att jag vågar.
Ska jag ta risken?
Jag vill inte, bara visa att jag inte orkar mer.
All negativitet kanske försvinner?
Jag vill bara att något ska hända,
känns som om allt står still.
Jag vill inte, bara visa att jag inte orkar mer.
Jag har fått nog.

Jown

2008-06-06
14:28:11

-
Som ett trasigt videoband, Upprepning. Om och om igen i mitt huvud.



Jown

2008-06-02
15:22:15

...

Jag kan inte beskriva det

Det finns inuti mig: försöker gömma det

Jag önskar bara att det kunde försvinna


Vad skulle du göra, om du visste?

Vad skulle du göra?


All smärta som jag inte trodde fanns

Alla tankar handlar om dig

Tillbaka till allt som inte sades

Fram och tillbaka i mitt huvud


Jag kan inte hantera förvirringen

Jag kan inte; kom och ta mig härifrån


Jag känner mig helt ensam

Jag måste klara det här själv


Mina ord är kalla, jag vill att de ska såra dig

Om jag visar dig, tror jag inte att du skulle förstå

För du förstår inte.


2008-03-26
15:20:43

Hatbrevet

Mitt hatbrev till honom.


Ibland vill jag bara försvinna, bli osynlig.
På grund av dig. Du förstör mig.
Jag hatar dig. Du har förstört mitt liv.
Varför? Kunde du inte bara ha gått och lagt dig? Somnat. Vaknat på morgonen och allt skulle vara som vanligt, inget skulle ha hänt.
Det är jag som får leva med det här, resten av mitt liv. Inte du.
Du går vidare och lever ditt liv som alla andra, förstör säkert fler liv men du bryr dig inte.
Ingen vet vem du är. Vem du egentligen är. Jag vet vad du är.
En patetisk jävla nolla. Ett äckel. En äcklig patetisk jävel, det är vad du är.
Om jag kunde döda dig ostraffat, skulle jag inte tveka för en sekund. Inte en enda jävla sekund.
Jag hatar dig, du förtjänar inget i livet.
Jag hatar dig så mycket du tog min barndom ifrån mig.
Har du ingen jävla tanke på det?
Du tänker inte på hur mycket du sårar och förstör. Du tog min barndom ifrån mig,
min enda barndom. Jag kan aldrig få tillbaka den.
Dö din jävla äckliga patetiska nolla, dö.


2008-03-08
12:25:49

Dikt om min såkallade "pappa"

Du ska ju stötta mig


Du har ju lovat...


Men var fanns du när jag mådde dåligt?


vart var du när jag behövde dig?


Du är alltid frånvarande aldrig riktigt här.


Du har krossat mitt hjärta.


Det går aldrig att förlåta


Jag gråter mig till söms


Nästan varje dag.


Och jag frågar mig själv


Vad har jag gjort?


2008-03-08
12:17:45

Tiden läker inga sår
Tiden går sakta framåt
tiden står aldrig stilla
tiden läker inga sår
tiden får en aldrig att glömma
tiden får en aldrig att förlåta
tiden får en aldrig att lösa livets gåta
tiden gör oss bara äldre
tiden låter oss dö
Sedan behöver man inte tiden mer.

2008-03-08
09:44:03

.


Jag önskar att alltsammans kunde försvinna. Jag önskar att jag kunde lägga det förflutna i en stor låda, slå ett rep om den och dra åt så hårt att den aldrig mer kan öppnas.
Sedan skulle jag ro ut i mitten av en stor, djup sjö, förtynga lådan med ett ankare och kasta den överbord och se bubblorna stiga upp till ytan medan den sjunker till botten.

Men i mina tankar lossnar ankaret, och lådan flyter tillbaka upp till ytan, som liket av ett mordoffer som har förtyngts, men som lossnar från förtöjningen och flyter upp till vattenytan för att konfrontera och hemsöka mördaren.



Jag vill rusa upp till bergstoppen som höjer sig över min fantasisjö och skrika och skrika tills jag skriker bort alltsammans. Men det är alltför utmattande. Jag vet inte hur jag trots alla dessa påfrestningar orkar gå vidare, men något slags överlevnadsinstinkt driver mig till att göra det.



Yoniz


2008-03-08
09:31:58

Barnet inom mig

Barnet inom mig skriker efter hjälp
men jag vet inte vad jag ska ta mig till
jag har försökt men jag kan inte hantera det.
Det är som om jag önskar att hon inte ska finnas till
önskar att hon ska försvinna
utplåna henne helt från mitt liv
trots att hon är en del av mig känner jag mig så ledsen och arg
tänker på henne som om hon vore någon annan
och försöker intala mig själv att allting hände
hände henne, inte mig.
Och när jag tänker på henne känns det hemskt,plågsamt och sorgligt
jag tränger undan henne
jag var hjälplös då
och jag känner mig hjälplös nu.
När jag tänker på henne eller pratar om henne
tänker jag inte bara på henne utan ser henne framför mig
ser smärta, skräcken, sorgen och tårarna
men det finns inget jag kan göra
jag blir rädd och det känns som om det är för henne


Yoniz