Borderline -leva med en diagnos

Mitt hatbrev till honom.


Ibland vill jag bara försvinna, bli osynlig.
På grund av dig. Du förstör mig.
Jag hatar dig. Du har förstört mitt liv.
Varför? Kunde du inte bara ha gått och lagt dig? Somnat. Vaknat på morgonen och allt skulle vara som vanligt, inget skulle ha hänt.
Det är jag som får leva med det här, resten av mitt liv. Inte du.
Du går vidare och lever ditt liv som alla andra, förstör säkert fler liv men du bryr dig inte.
Ingen vet vem du är. Vem du egentligen är. Jag vet vad du är.
En patetisk jävla nolla. Ett äckel. En äcklig patetisk jävel, det är vad du är.
Om jag kunde döda dig ostraffat, skulle jag inte tveka för en sekund. Inte en enda jävla sekund.
Jag hatar dig, du förtjänar inget i livet.
Jag hatar dig så mycket du tog min barndom ifrån mig.
Har du ingen jävla tanke på det?
Du tänker inte på hur mycket du sårar och förstör. Du tog min barndom ifrån mig,
min enda barndom. Jag kan aldrig få tillbaka den.
Dö din jävla äckliga patetiska nolla, dö.