Borderline -leva med en diagnos

Jag har inget jobb, jag har inte studerat på Högskola/Universitet, jag bor hemma, jag är singel och är sjuk.

Misslyckad. 

Visst, mycket har en bakomliggande orsak men det var inte detta jag föreställt mig.

Mycket beror på min diagnos, som jag fick för 6 månader sedan och väntar behandling för, och det gör mig arg och frustrerad.

Jag känner smått panik, måste bli frisk så jag kan börja mitt liv. Leva.

Jag skulle ju jobba och resa, se världen. Ha eget oxh stabilt.

Men mitt liv är inget liv. Det är på paus samtidigt som klockan tickar på. Tiden flyger iväg. 20-årsåldern ska ju vara rolig och spännande. 

Mina drömmar är inte så stora att dem inte skulle kunna bli sanna, det är väl allas dröm? Leva sitt liv med självständighet. Vara vuxen.

Jag hoppas verkligen nu, känns som att det hänger på en skör tråd, att jag får möjlighet att påbörja en kurs på komvux som ger mig meritpoäng. 

Måtte FK godkänna det, det vore bäst. För mig.

Behandling 2 gånger i veckan i ett år minst plus 1 kurs, det vore en bra start för mig att komma tillbaka och bli en person i samhället igen. 

Jag vill, vill så gärna. 

Jag har mina diagnoser men även mina drömmar. Jag måste lära mig hantera mina diagnoser så jag kan börja leva. Jag har mål.

Jag är inte religiös, men om det finns någon/något som utför mirakel och dylikt så kan det väl få vända för mig nu? Snälla!!