2011-10-28
18:16:30
usch vad ska jag ta mig till?
Det är inge roligt att bli vuxen längre, vill vara barn igen, blir så komplicerat. Vill jobba med barn ju, men måste plugga matte så jag kan börja plugga högskola/universitet så jag får bli det jag vill, skolkurator eller jobba på BUP, så jag kan jobba med barnen, varför ska allt ta sådan lång tid? Vill inte jobba inom vården på det sätt jag gör nu, usch. Hittade massor med kurator´s jobb, och så är man inte ens klar, har inte ens börjat, det suger det här, verkligen....
Det är väl inte så jävla konstigt om man blir deprimerad i dagens situation? Är timanställd på ett ställe man inte vill jobba på, inte ett dugg kul och fasar inför varje arbetspass. Då menar jag verkligen fasar, får ont i magen, verkligen magknip, blir irreterad och får panik, frustrerad, får ångest med tryck över bröstet och svettningar, får "hot-flash" lix, kan inte sova på nätterna för ligger bara vaken och räknar timmarna tills jag måste upp och grubblar och ångrar mig alltid när jag tackat ja till ett arbetspass, känner mig dum i huvudet eftersom jag vet hur jag mår. Så säger folk att jag måste, måste ju ha pengar, ja det är sant, det måste jag. Vill hitta något annat.
Måste betala hemma o så, men är det meningen att man ska må dåligt varje gång? Nej. Är det meningen att man ska behöva "stå ut" som alla säger, bara för att få ihop pengar? Nej, inte enligt mig. Jag kan inte "stå ut". Mamma säger att det är något man måste lära sig, men jag vill inte lära mig det, att må psykiskt dåligt för att jag måste behålla en timanställning på ett ställe jag inte trivs för att få pengar, då kommer jag bli sjukpensionär för fan. Jag har inte så starkt psyke att jag "står ut". Vad ska jag ta mig till? Varför är vårt samhälle så jävla fucked-up?
Men seriöst, vad ska jag göra? Jag söker jobb, men det är svårt att få. Fick höra att jag måste gå till A-kassa då, men de ställer jättehöga krav som typ söka 30-60 jobb i veckan och gå deras kurser som de säger, och allt annat som man måste göra, det funkar inte om jag ska söka in på komvux också för att läsa Matte B, börjar i januari om jag kommer in. Ska jag då skita i en lektion för att arbetsförmedlingen har en kurs åt mig som jag måste gå på? ALDRIG. Gör man inte som arbetsförmedligen säger, då får man ju inga pengar ändå, men måste ju läsa Matte B för att komma någonstans, det känns som om jag är i ett dilemma.
Får söka socialbidrag. Så jag åtminstone kan betala min mor så jag kan bo hemma. Bara för det kommer det inte bli godkänt. Just my luck.
Jag kommer ihåg hur mycket jag längtade till tiden efter studenten, nu längtar jag ännu mer till tiden innan studenten.
Jag behöver hjälp.
Det är väl inte så jävla konstigt om man blir deprimerad i dagens situation? Är timanställd på ett ställe man inte vill jobba på, inte ett dugg kul och fasar inför varje arbetspass. Då menar jag verkligen fasar, får ont i magen, verkligen magknip, blir irreterad och får panik, frustrerad, får ångest med tryck över bröstet och svettningar, får "hot-flash" lix, kan inte sova på nätterna för ligger bara vaken och räknar timmarna tills jag måste upp och grubblar och ångrar mig alltid när jag tackat ja till ett arbetspass, känner mig dum i huvudet eftersom jag vet hur jag mår. Så säger folk att jag måste, måste ju ha pengar, ja det är sant, det måste jag. Vill hitta något annat.
Måste betala hemma o så, men är det meningen att man ska må dåligt varje gång? Nej. Är det meningen att man ska behöva "stå ut" som alla säger, bara för att få ihop pengar? Nej, inte enligt mig. Jag kan inte "stå ut". Mamma säger att det är något man måste lära sig, men jag vill inte lära mig det, att må psykiskt dåligt för att jag måste behålla en timanställning på ett ställe jag inte trivs för att få pengar, då kommer jag bli sjukpensionär för fan. Jag har inte så starkt psyke att jag "står ut". Vad ska jag ta mig till? Varför är vårt samhälle så jävla fucked-up?
Men seriöst, vad ska jag göra? Jag söker jobb, men det är svårt att få. Fick höra att jag måste gå till A-kassa då, men de ställer jättehöga krav som typ söka 30-60 jobb i veckan och gå deras kurser som de säger, och allt annat som man måste göra, det funkar inte om jag ska söka in på komvux också för att läsa Matte B, börjar i januari om jag kommer in. Ska jag då skita i en lektion för att arbetsförmedlingen har en kurs åt mig som jag måste gå på? ALDRIG. Gör man inte som arbetsförmedligen säger, då får man ju inga pengar ändå, men måste ju läsa Matte B för att komma någonstans, det känns som om jag är i ett dilemma.
Får söka socialbidrag. Så jag åtminstone kan betala min mor så jag kan bo hemma. Bara för det kommer det inte bli godkänt. Just my luck.
Jag kommer ihåg hur mycket jag längtade till tiden efter studenten, nu längtar jag ännu mer till tiden innan studenten.
Jag behöver hjälp.
Kommentera inlägget här:
