2010-01-23
11:30:20
Min räddningsinsats!
Igår när jag & Jim gick hem från affären, såg vi en gammal man, 80 +, som hade ramlat med sin rullator och krycka (ja, han hade både och), och en man som försökte få upp honom, så vi gick dit och erbjöd hjälp.
Så vi försökte få honom att stå upp, men hans ben var alldeles stela, det gick inte, och han gled med fötterna när han försökte, jag försökte hjälpa honom att böja sitt ena ben som inte verkade vilja, men han fortsatte böja det andra fastän jag sa och höll på det benet han skulle böja, för att komma upp. Det ville sig inte.
Vi sa att vi måste ringa en ambulans för det här funkar inte, han ville att vi skulle bära honom hem :S, bara 50 meter, men det kan vi ju inte, efter lite övertalning så fick vi ringa efter en ambulans, Jim ringde, han fick prata först med SOS sen blev han vidarebefodrad till en Undersköterska som skulle bedöma situationen, och hon tyckte inte det lät så allvarligt, han sa då till henne, att det står en blivande undersköterska här, som säger att det behövs en ambulans, och att han inte kan sitta där och vi kan inte bära hem honom, så hon sa typ jaha eh dåså "/
Men det var ju kallt och hans vantar var dyngsura och han kunde inte sitta still med sina händer, å han blev kall, och det tog kanske 5 minuter innan ambulansen kom. Sen fick han komma upp på båren och vi letade efter hans nycklar, som det sen visade sig att han hade i jackfickan ;)
Men ambulansmännen (som var skitsnygga), kände igen honom sen tidigare, utav olika anledningar jag inte tänker ta upp här, sen när han skulle åka så sa han till mig : Du ska ha ett så stort tack, jag är så tacksam för all hjälp! Jag är ju gammal nu, kan inte hjälpa det. Tack ska du ha! - Ingen orsak sa jag, jag hjälper gärna till!
Det var ju snällt av honom, inte alla som tackar faktiskt !
Det var min fredagskväll!
Vet inte om jag ska kalla det räddningsinsats, men det var det väl?!
Så vi försökte få honom att stå upp, men hans ben var alldeles stela, det gick inte, och han gled med fötterna när han försökte, jag försökte hjälpa honom att böja sitt ena ben som inte verkade vilja, men han fortsatte böja det andra fastän jag sa och höll på det benet han skulle böja, för att komma upp. Det ville sig inte.
Vi sa att vi måste ringa en ambulans för det här funkar inte, han ville att vi skulle bära honom hem :S, bara 50 meter, men det kan vi ju inte, efter lite övertalning så fick vi ringa efter en ambulans, Jim ringde, han fick prata först med SOS sen blev han vidarebefodrad till en Undersköterska som skulle bedöma situationen, och hon tyckte inte det lät så allvarligt, han sa då till henne, att det står en blivande undersköterska här, som säger att det behövs en ambulans, och att han inte kan sitta där och vi kan inte bära hem honom, så hon sa typ jaha eh dåså "/
Men det var ju kallt och hans vantar var dyngsura och han kunde inte sitta still med sina händer, å han blev kall, och det tog kanske 5 minuter innan ambulansen kom. Sen fick han komma upp på båren och vi letade efter hans nycklar, som det sen visade sig att han hade i jackfickan ;)
Men ambulansmännen (som var skitsnygga), kände igen honom sen tidigare, utav olika anledningar jag inte tänker ta upp här, sen när han skulle åka så sa han till mig : Du ska ha ett så stort tack, jag är så tacksam för all hjälp! Jag är ju gammal nu, kan inte hjälpa det. Tack ska du ha! - Ingen orsak sa jag, jag hjälper gärna till!
Det var ju snällt av honom, inte alla som tackar faktiskt !
Det var min fredagskväll!
Vet inte om jag ska kalla det räddningsinsats, men det var det väl?!
Kommentera inlägget här:
