Borderline -leva med en diagnos

Tankar. Jobbiga tankar.
Ler & skrattar, försöker vara duktig, men bakom ytan är allt bara skit.
Hur kan andra tro att man ska må bra efter allt som händer och har hänt?

jag är så trött. Trött hela jävla tiden. jag har ingen lust med någonting. Jag vill bara åka iväg, göra något väldigt drastiskt så att allt får ett slut. Hejdå. So long.
Ni kan ju fortsätta må bra, leva länge.
Men jag vill inte.
Jag orkar inte. Jag har tappat livsgnistan, slocknar. Tänds lite ibland men sedan, borta.

Det är inte erat fel, det är inte mitt fel. Vems fel är det?
Pappas, & äcklen.
Detta låter säkert konstigt, men mest pappas.
Ni tänker; Men han finns ju bara inte där & är alkoholist. Äcklen är ju pedofiler & allmänt äckliga.

Men, alla behöver en pappa. Visst, jag hatar honom men jag vill ju ha en bra pappa. Jag vill ha en som bryr sig.
Är det svårt att förstå?

Jag är trött på att alla säger:
Men det hände då, tänk framåt istället.  NEJ. NEJ. NEJ. Jag kan inte. Jag har känslor & minnen kvar från allt.
Men du är ju aldrig i skolan.. Det är jobbigt o höra det. Men jag KAN INTE.
Jag vill inte visa mina ångest/panikattacker, jag vill inte att folk ska se det.
Jag orkar inte vara "falsk". Det måste ni väl fatta?

Nej, jag börjar ge upp & det är fan inget jag är stolt över. Inget jag egentligen vill men jag kan inte ta mig upp.
Jag orkar inte ta mig upp. I need serious help.

Ska till BUP imorgon. jag vill inte berätta för mycket, om tankar & så men iallafall.
Inte än kanske.

xxx