2009-02-09
07:17:42
dikt från 12 januari 2009
Lägger in en dikt jag skrev i min diktbok den 12 januari. Observera att jag känner mig älskad, men inte just då.
Förlåt
Förlåt, men jag känner mig inte älskad.
Förlåt, men jag är rädd. Rädd för allt.
Ni säger att jag är stark, men jag är inte stark.
Jag är svag, jag kan inte ta mer.
Jag orkar inte behöva tänka på allt.
Jag skriker så högt jag kan på hjälp, men ingen verkar höra.
Eller så tar ni det inte på allvar.
Livet är svart, med en liten ljusglimt ibland.
Ska ljusglimten behöva försvinna innan jag får hjälp?
Förlåt, men jag känner mig desperat.
Min värld rasar samman, jag har inget att stå på.
Förlåt, men jag vet inte hur länge jag orkar det här,
vet inte hur mycket jag kan ta.
Förlåt, men jag känner mig inte älskad.
Förlåt, men jag är rädd. Rädd för allt.
Ni säger att jag är stark, men jag är inte stark.
Jag är svag, jag kan inte ta mer.
Jag orkar inte behöva tänka på allt.
Jag skriker så högt jag kan på hjälp, men ingen verkar höra.
Eller så tar ni det inte på allvar.
Livet är svart, med en liten ljusglimt ibland.
Ska ljusglimten behöva försvinna innan jag får hjälp?
Förlåt, men jag känner mig desperat.
Min värld rasar samman, jag har inget att stå på.
Förlåt, men jag vet inte hur länge jag orkar det här,
vet inte hur mycket jag kan ta.
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
DU ORKAR JOHANNA! håll fast vid ljusglimten. tänk att den alltid finns där, bara otydligare och mer gömd ibland. och den finns där, och en dag kommer den att ta över allt svarta. och det kommer istället vara det svarta som bara är en mörk prick i allt ljusa (:
det kommer johanna. en dag kommer du stå där stark och kunna se livet och uppskatta det på ett helt annat sätt än många andra. en dag <3 PUSS!