Borderline -leva med en diagnos

Du dödar mig sakta,
inifrån & ut.

Du som alltid är egoistiskt, varför kan du inte vara det nu också?
Varför ?
Varför kan inte du dö?
Varför ska jag behöva plågas, när det är du som är en idiot, när det är du som borde ta ansvar över ditt handlande, eller bist på handlande passar bättre, eftersom du inte gör något åt problemet & låter mig lida istället.
För jag lider. För jag är sårad. För jag är arg. För jag är ledsen. För jag är besviken. För jag hatar dig. För jag älskar dig. För att det gör ont.
Jag orkar inte mer. Kan du inte bara dö? Du kan väl för någon gång i mitt liv göra som jag vill?
Om du dör, då vet jag att du är död. Du kan inget göra. Men nu, när jag vet att du lever, och fortfarande är en skitstövel & inte bryr sig om något alls förutom sprit, så dödar du mig, sakta men säkert.
Är det så svårt att förstå, att jag behöver en riktig pappa?
En som bryr sig. En som älskar mig. En som tröstar mig. En som ringer. En som inte är en skitstövel.

Är det så svårt att förstå?



.