Borderline -leva med en diagnos

2008-01-10
16:34:11

10 januari - 2008
Jag föddes med en mun...men fan inte för att hålla käften.

Så där känner jag men, alltså jag kommer  ihåg när jag gick i Ribbyskolan, och lärarna sa att om man inte förstod skulle man fråga och att man skulle delta i diskussioner/ samtal, men om man frågade något så blev de arga och sa "Jag sa ju precis det, varför lyssnar du inte för?".  Jag blev så jävla irreterad och jag ville bara smälla till de på käften. Jag lyssnade, men jag förstod inte alltid, jag är ju inte värsta geniet lixom, jag kan inte allt, jag är där för att lära mig , inte sant?
 Så där var det i ribby, men nu på fredrika är det så annorlunda, jag kan verkligen vara mig själv. Jag vågar säga vad jag tycker, kanske inte allt men man ska inte säga allt för då kan det bli jobbigt.

Jag tycker saker, och säger de och oftast kan jag inte förklara varför jag tycker si eller så, jag hatar att förklara saker. Skriva ner mina känslor/tankar gå bra, men att säga de, det går inte. Jag mumlar bara, bli röd som en tomat i fejjan och vill bara springa därifrån och gömma mig.  Det är nog många som har samma problem som jag men jag känenr igen.
 
Alla säger att man ska stå för sina åsikter men det är inte alltid så lätt.
Jag kan argumentera på papper men inte i ord, det är jobbigt tycker jag.

Nu ska jag hem.

Puss & Kram <3

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: